Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade en samtalskontakt. En tid och ett rum
där jag får ta upp allt som finns i mitt huvud, utan att ta hänsyn till
någon annan än mig själv och mina tankar. Min kurator är min ventil.
Sedan maj har jag gått regelbundet hos henne. Det är fantastiskt vilken lättnad det är att sitta och gråta i en timme, hos en människa jag egentligen inte känner. Hon hjälper mig att se
objektivt på mig själv, på mitt beteende och varför jag reagerar som jag
gör.
Kontentan är barnsligt enkel: Jag har gått igenom för mycket.
Jag är inne i en tuff period. Kroppen är som den är. Värken blir sakta, sakta mindre (tack och lov) men kroppen är fortfarande otroligt kraftlös. Huvudet är, om möjligt, ännu mer kraftlöst. All min energi går åt till att få vardagen att fungera.
Jag är mer än trött. Jag är utmattad. Jämt.
Det här innebär att jag kraschar ganska ofta, både fysiskt och psykiskt. När kroppen kraschar bryter värken igenom och tar ännu mer energi. När psyket kraschar får jag tunnelseende - humöret och tankarna åker all världens väg. Hur mycket energi de krascherna tar behöver jag nog inte ens förklara.
När jag kraschar har jag otroligt svårt att bryta mönstret. Svårt att bryta humörsvängningarna och svårt att bryta mina negativa tankar. Antingen exploderar jag och storgråter, eller så stänger jag in mig och mina tankar i en bubbla där ingen kommer
in. Inte kommer jag ut heller.
Det jag och min kurator jobbar med mest just nu är
sätt att bryta mönstren, att hitta vägar ut. Hon får rätsida på mig. Hon gör mig uppmärksam
på när jag gör tankevurpor och när jag själv inte ser att jag gör något
bra.
Min kropp har varit utsatt för mycket stress under en lång tid och nu kommer reaktionerna. Efter den här sommaren är de helt naturliga och jag måste tillåta mig själv ha de dem. Det är helt ok att ha alla tankar, humörsvängningar och krascher, men jag måste kunna släppa dem.
Definitivt inte det lättaste. Men nödvändigt.
Det positiva är att jag reagerar och låter känslorna komma ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tycker du att inlägget var intressant? Lämna en kommentar (men håll god ton) eller dela det med andra.
Om du inte vill skriva en kommentar kan du skicka ett meddelande istället. Använd formuläret längst ner på sidan eller skicka ett mail till efter.endometrios@gmail.com