tag:blogger.com,1999:blog-54584246904256193362024-03-13T14:11:37.702+01:00Efter endometriosEfter diagnosen - hopp om ett gott liv med endometrios.Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.comBlogger185125tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-17183509314428335152017-03-01T13:37:00.000+01:002017-03-01T15:53:28.023+01:00Endometriosmånaden 2017<div style="text-align: justify;">
Idag är det 1 mars - Yellow Shirt Day, starten på endometriosmånaden mars och tre år sedan jag <a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2014/03/gula-tojan.html" target="_blank">startade bloggen</a>!</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Själv vaknade jag med så mycket värk att jag höll på att krypa ur mitt eget skinn. Det blir så när alla tabletter slutat verka under natten... Som ni förstår har jag inte jättemycket energi att orka engagera mig.
</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Senaste smärtskovet har fått mig att fundera på hur jag förklarar <a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2014/03/hur-kanns-endometriossmarta.html" target="_blank">endometriossmärtan</a>. Jag pratar ofta om knivar och allehanda vassa och heta saker... men bilder säger mer än tusen ord - eller hur?</div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://2.bp.blogspot.com/-mWJfurX4Nxs/WLbf-fFGsII/AAAAAAAABC4/sP7ZounF7rsiQsjAA6kHsMEIhw5Z3G4vQCLcB/s1600/hur-k%25C3%25A4nns-endometrios.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="330" src="https://2.bp.blogspot.com/-mWJfurX4Nxs/WLbf-fFGsII/AAAAAAAABC4/sP7ZounF7rsiQsjAA6kHsMEIhw5Z3G4vQCLcB/s400/hur-k%25C3%25A4nns-endometrios.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bilder: Gula Bandet, Hedwig;<br />
<a href="https://www.flickr.com/photos/evilerin/3158385504" rel="nofollow" target="_blank">Hello 2009, Evil Erin/flickr.com</a>;<br />
<a href="https://www.flickr.com/photos/leszekleszczynski/5741700549" rel="nofollow" target="_blank">Ka-boom (lightning), Leszek Leszczynski/flickr.com</a>; <br />
<a href="https://www.blogger.com/">Machete, Rex/Wikimedia Commons</a>;<br />
<a href="https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Kris_pamor.jpg" target="_blank">Kris pamor, Gunkarta/ Wikimedia Commons</a>; <br />
resterande bilder fria enligt Creative Commons.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div style="text-align: justify;">
(Ibland brukar jag visa hur endometrioshärdar (de två röda i mitten) ser ut för icke-endo-folk (de som inte har eller lever nära någon som har endometrios), bara för att visa att endometrios är något <i>väldigt </i>konkret. Visst ser det ut som blåsor som gör jävligt ont? Endo gör <i>jävligt </i>ont!)</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-26958991344407665292017-02-27T21:40:00.000+01:002017-02-27T21:40:41.331+01:00Efter ett misslyckat ivf-försök finns bara ett ord kvar<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
[Sitter och stirrar på skärmen.]</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
[Stirrar ännu mer. Vet fortfarande inte hur jag ska börja.]</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Negativt. Smärta. Sjukhus.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Ja, det är nog bara så det går att sammanfatta det här ivf-försöket.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Det gick åt skogen, igen.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Jag kom in i ett nytt smärtskov, igen.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Jag blev inlagd på sjukhuset, igen</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Och igen.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
[Börjar bli jäkligt less på att skriva såna här inlägg...]</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Det är <i>skit</i>.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
</div><a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2017/02/efter-ett-misslyckat-ivf-forsok.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-64278076605921220062017-01-24T22:19:00.000+01:002017-01-24T22:19:21.715+01:00En seg stimulering<div style="text-align: justify;">
Jag har sprutat med Menopur i två och en halv vecka. Jag har varit på kontroller för att mäta livmoderslemhinnan fyra gånger - och ska på en femte undersökning nu på torsdag. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Jag är lättstimulerad, så läkarna tar det försiktigt, försiktigt nu när vi ska försöka få fram en mogen äggblåsa, i vårt försök att <a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2017/01/nytt-ar-nya-tag-nytt-protokoll.html" target="_blank">härma en naturlig ägglossning</a>.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Det är en <i>seg</i> stimulering. Det går låååångsamt och jag är mer än måttligt less.</div>
<a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2017/01/en-seg-stimulering.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-26985338843296829102017-01-09T09:14:00.000+01:002017-01-09T09:14:02.224+01:00Nytt år, nya tag, nytt protokoll<div style="text-align: justify;">
Vi kickstartar året genom att kickstarta mina äggstockar. Efter ett års vila och ett års nedreglering är vi nu redo att göra en ny frysåterföring med vårt sista frysta embryo! <br>
<br>
Eh...<br>
<br>
Ja, det där lät ju käckt och förväntansfullt och positivt och som att det inte finns några bekymmer. Lätt som en plätt. Lite hormoner och så in med embryot och så nio månader senare... Riktigt så är det inte.<br>
<br>
Det har tagit tid att både kroppsligt och mentalt förbereda sig för en ny behandling. Det skar till i hjärtat när jag insåg att 2015 innebar <a href="http://efterendometrios.blogspot.se/search/label/v%C3%A5r%20ivf-resa" target="_blank">tre fet-behandlingar, två missfall och tre skrapningar</a>. Fan alltså. Det är inte lätt att gå igenom. Det är inte så konstigt att vi inte orkade med något försök under 2016. Både jag och min man behövde tiden för bearbetning och läkning.<br>
<br>
Men vi är på väg, vi är igång med en ny frysbehandling och ett nytt stimuleringsprotokoll.</div>
<a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2017/01/nytt-ar-nya-tag-nytt-protokoll.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-61715913853618094102016-10-20T08:38:00.000+02:002017-01-04T16:32:05.099+01:00Den allra svartaste sidan av barnlösheten<div style="text-align: justify;">
Vi har nu försökt få barn i tre år. Tre år av <a href="http://efterendometrios.blogspot.com/p/min-resa-hittills.html" target="_blank">förhoppningar, lycka, bakslag och oändlig sorg</a>. En sorg som inte får tid eller möjlighet att läka. Ett sår som gång på gång på gång rivs upp och blöder med samma intensitet som när det uppstod. <br>
<br>
Det började som ett obehag, som när du vet att skorna skaver men du bär dem ändå – för de är ju <i>såå</i> snygga. Du skakar på huvudet när blåsan på hälen kommer, men på med ett plåster och på med skorna igen – du behöver bara gå in dem. <br>
<br>
Bara det att dessa skor kommer alltid att skava, hur mycket du än går i dem. Till slut har blåsan blivit ett öppet och infekterat sår. Nu hjälper det inte vilka skor du än har på dig – vad du än har på foten skaver. <br>
<br>
Så här känns det att vara ofrivilligt barnlös. Så fort du ser ett litet barn, så fort du ser någon som är gravid, så fort du hör om ett gravidbesked. Och du kan inte gå någonstans – någonsin – utan att såret rivs upp.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://4.bp.blogspot.com/-k9x_8eLz6sQ/WAe5F079jMI/AAAAAAAABCE/f_MgwgFWmLIUh4flLcijr4tw15XtwoQvACLcB/s1600/den-allra-svartaste-sidan-av-barnl%25C3%25B6sheten.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://4.bp.blogspot.com/-k9x_8eLz6sQ/WAe5F079jMI/AAAAAAAABCE/f_MgwgFWmLIUh4flLcijr4tw15XtwoQvACLcB/s400/den-allra-svartaste-sidan-av-barnl%25C3%25B6sheten.jpg" width="380"></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild: <a href="https://unsplash.com/photos/kT0tsYZ2YE0" rel="nofollow" target="_blank">Milada Vigerova/Unsplash.com</a>; edit, Hedwig</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<h3 style="text-align: justify;">
</h3><a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2016/10/svartaste-sidan-av-barnloshet.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-10857398261298855312016-10-13T08:35:00.000+02:002016-10-19T19:56:11.273+02:00Sura biverkningar<div style="text-align: justify;">
Begrunda detta:</div>
<div style="text-align: justify;">
<br>
Jag har en kronisk sjukdom. En sjukdom som tvingar mig att gå på starka hormoner och starka smärtmediciner. Alla mediciner ger mig otaliga biverkningar. För att råda bot på det får jag fler mediciner mot biverkningarna. <br>
<br>
Eller mediciner mot medicinerna om man så vill. <br>
<br>
En av de vanligaste smärtmedicinerna är NSAID-läkemedel (icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel), t ex ibuprofen, diklofenak, naproxen, acetysalicylsyra och ketoprofen. De funkar alldeles utmärkt mot inflammation.<br>
<br>
De funkar däremot mindre bra mot att bibehålla en hälsosam magslemhinna. Riktigt dåligt faktiskt. Om du vill må bra i magen ska du definitivt <i>inte </i>ta NSAID-tabletter under en längre tid. (Säger personen som nu haft mer eller mindre kronisk värk i drygt fem år.) Magkatarr och magsår är inte ovanligt vid lång användning. Och första varningstecknet?<br>
<br>
Sura, <i>sura </i>uppstötningar.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<h3 style="text-align: justify;">
</h3><a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2016/10/sura-uppstotningar.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-61399797733412526922016-07-04T09:42:00.000+02:002016-07-04T09:42:00.141+02:00Nationella riktlinjer för endometrios – Äntligen!<div style="text-align: justify;">
Det är smått motsägelsefullt. Jag har en blogg om endometrios, där jag vill föra fram hur det är att leva med endo och göra sjukdomen mer uppmärksammad. I det ingår det att hålla sig lite á jour med vad som händer i endometriosvärlden och skriva om det. Att vara aktuell och ge svar på tal i realtid. Det är ju lite det som är vitsen med att ha en blogg.<br>
<br>
När regeringen gav i uppdrag till Socialstyrelsen om att <a href="http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2016/02/endometriosriktlinjer-och-fordjupad-jamstalldhetsanalys-av-varden/" target="_blank">ta fram nationella riktlinjer för endometriosvården i Sverige</a> – den största nyheten i Endo-Sveriges historia – vad händer då på min blogg? <br>
<br>
Ingenting. Dött. Total tystnad. Som om den nyheten vore en fis i rymden.<br>
<br>
Det har förstås att göra med att när detta beslut togs, 4 februari 2016, så var jag inte i mentalt tillstånd att ta mig ut på bloggen och än mindre att orka hänga med i nyhetsrapporteringen. Det var min man som berättade vad som hade hänt för mig. Så mycket för att vara aktuell och ha svar på tal.<br>
<br>
Självklart har detta inte gått förbi mig – så bortkopplad har jag inte varit. Men jag har varit för trött för att orka reagera. Dagen efter att beslutet togs fick jag faktiskt ett mail från Sveriges Radio, som ville intervjua mig och höra mina åsikter. Tyvärr kunde jag inte svara på jobbet och eftersom allt går fort i media så föll turen på någon annan. Och kanske lika bra det med tanke på hur jag mådde.<br>
<br>
Men bak i huvudet har frågan malt: <i>vad skulle jag ha sagt?</i></div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2016/07/nationella-riktlinjer-for-endometrios.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-127968011691127912016-05-22T17:30:00.000+02:002016-05-22T17:30:36.021+02:00Jag i Veckorevyn<div style="text-align: justify;">
Det här är på ett sätt lite "old news", men det är för stort för att jag inte ska ta upp det.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
I början av maj fick jag ett mail från Veckorevyn. De frågade om de fick lägga upp mitt inlägg "<a href="http://efterendometrios.blogspot.se/2014/10/inte-saga-till-nagon-med-endometrios.html" target="_blank">Vad du INTE ska säga till någon med endometrios</a>" på deras hemsida. Det kunde jag ju givetvis inte säga nej till (<i>läs:</i> hoppade runt av glädje och kunde inte sluta skratta, samtidigt som jag ringde min man och mamma och skrek: "De vill länka till min blogg från Veckorevyn! De vill länka till min blogg från Veckorevyn!"). </div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
Så nu har jag blivit publicerad på Veckorevyn! Så jäkla <i>stolt!</i></div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div style="text-align: justify;">
<i>Läs artikeln här:</i> <a href="http://veckorevyn.com/halsa-2/10-saker-du-inte-ska-saga-till-nagon-med-endometrios/" target="_blank">10 saker du inte ska säga till någon med endometrios</a>.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-70414888915056705042016-05-20T17:13:00.000+02:002016-05-20T21:34:15.806+02:00Fem månader senare...<div style="text-align: justify;">
Det är som att öppna dörren till ett hus som varit tillbommat under lång tid. Dammet ligger som en matta över alla ytor. Luften står still och luktar ovädrat. Allt ser precis likadant ut som det alltid gjort. Och ändå inte.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Precis så känns det att kliva in i det här digitala rummet. Lite nostalgiskt, lite dammigt och ovädrat. Men öppnar jag fönstren släpper jag in både solsken och frisk luft. En chans att städa upp och börja om på nytt. Eller åtminstone bygga vidare på det som har varit.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Jag ska sluta vara så poetisk nu, ta tjuren vid hornen (jag är ju ändå en oxe!) och istället våga berätta om vad som hände <a href="https://www.blogger.com/null" target="_blank">där i december</a>. Egentligen handlar det inte om att <i>våga </i>berätta, som att <i>orka</i> berätta. Det är långt och det tar sin tid.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2016/05/fem-manader-senare-missfall-skrapning.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com15tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-10769926128302339522015-12-17T12:08:00.000+01:002015-12-17T12:13:02.106+01:00MA - ett jävla sätt att avsluta året<div style="text-align: justify;">
Nu är det officiellt - 2015 blev ett jävla pissår.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Jag är arg och ledsen och alla mina känslor ligger utanpå kroppen. Jag känner mig sviken av min kropp och hoppet ligger just nu nere i tusen små vassa skärvor. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Jag var på ultraljud idag.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
MA - missed abortion, fördröjt missfall. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Igen. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/12/ma-ett-javla-satt-att-avsluta-aret.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-13786824101386851252015-11-18T19:40:00.000+01:002015-12-18T12:33:01.406+01:00Ett plus!<div style="text-align: justify;">
Ett tydligt starkt blått streck. Utan tvekan gravid. Det är knappt så att jag kan tro det. Jag är gravid igen!</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Vi tjuvtestade för en vecka sedan. Jag hade inga känningar alls förutom att endometriosen levde rövare med mig. Från att ha återhämtat mig helt ok efter <a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/10/uppdatering-efter-ett-jatteminus.html" target="_blank">menserna i september</a>, hade jag så ont att jag blev sängliggande. Jag ville inte vänta längre då. Skulle jag få mens så ville jag veta det. Och så fanns där ett tydligt plus...</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Idag hade officiell testdag och pluset finns fortfarande kvar. Helt ofattbart.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://4.bp.blogspot.com/-YclgzBM0GtQ/VkzFnnG7LoI/AAAAAAAABAA/lXa1hLEw_tg/s1600/positiva-graviditetstest.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="http://4.bp.blogspot.com/-YclgzBM0GtQ/VkzFnnG7LoI/AAAAAAAABAA/lXa1hLEw_tg/s400/positiva-graviditetstest.jpg" width="300"></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild: Hedwig</td><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><br></td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/11/ett-plus.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com22tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-80201197754438781852015-11-04T16:21:00.000+01:002015-11-04T22:08:00.070+01:00Ruvare för tredje gången<div style="text-align: justify;">
Idag är jag på ruvardag 7. Det är en vecka sedan vi var på vår ivf-klinik och gjorde en ny frysåterföring, den tredje i ordningen. Den här gången är det en <i>knopp </i>jag har i livmodern. Embryot (det
finaste för dagen, sa embryologen!) hade börjat kläckas och en knopp av
celler hade börjat titta ut. Läkarens kommentar var: "Det här embryot
vill inget annat än att fästa!". </div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Det känns mycket bättre <a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/10/uppdatering-efter-ett-jatteminus.html" target="_blank">än förra ruvningen</a> och jag vågar faktiskt hoppas. Lite grand. Alla "symtom" jag känner försöker jag vända till något positivt: det är <i>bra </i>värk, det är <i>bra </i>hugg, det är <i>bra </i>trötthet. Ett slags mantra som vänder alla mina katastroftankar till något positivt, som kan hjälpa den lilla knoppen i magen.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/11/ruvare-for-tredje-gangen.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com15tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-11417440429088913862015-10-07T17:07:00.000+02:002015-10-09T11:37:08.725+02:00Uppdatering efter ett jätteminus<div style="text-align: justify;">
Jösses, vad länge sen det var jag skrev något. Och vad mycket som har hänt däremellan.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Som ni kanske förstår av rubriken så gick <a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/08/dags-igen-for-frysaterforing.html" target="_blank">frysförsöket i augusti</a> åt skogen. Vi hade testdag första september och teststickan var så blank som den bara kunde bli. Ni vet de där spökstreckstrådarna på FamiljeLiv? Där teststickor jämförs till all oändlighet huruvida det kanske, kanske, möjligtvis finns en svag skugga av ett streck på stickan? Jag tittade på min sticka och såg att det inte ens var lönt att försöka urskilja något streck. Bara ett <i>jätteminus</i>.</div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/10/uppdatering-efter-ett-jatteminus.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-83519659716806750052015-08-10T20:49:00.000+02:002015-10-09T11:27:36.842+02:00Dags igen för frysåterföring<div style="text-align: justify;">
Så var semestern snart slut. Trots brist på sol och värme, och mindre brist på blåst och regn, så har jag haft det riktigt, riktigt bra. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Jag hade två mål i sommar: 1) att ta det lugnt och vila och 2) att göra sånt som är roligt och som jag mår bra av. Jag har mått bättre än vad jag gjort de senaste <i>två åren</i>. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Nedregleringen har fungerat så bra att jag har haft dagar då jag varit nästintill smärtfri. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
<i>Smärtfri</i>.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Det är ett ord som inte ens existerat i mitt ordförråd på två år. Jag har fått en paus som har varit mer än välbehövlig. Jag har fått distans till allt som hände i våras och har fått chans att läka - både kroppsligt och mentalt.</div>
<br>
<a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/08/dags-igen-for-frysaterforing.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-47233455128442658052015-06-08T21:20:00.000+02:002015-10-09T11:34:33.060+02:00Redo att kliva ut ur bubblan<div style="text-align: justify;">
För första gången på två månader känner jag… (Behov? Ork? Lust…? Ja, nånting i alla fall.) … att skriva igen. Efter <a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/04/fordrojt-missfall.html" target="_blank">missfallet</a> och <a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/04/skrapning-med-komplikationer.html" target="_blank">skrapningarna</a> tog allt slut. Glädjen, orken och det som driver mig framåt – det som är <i>jag </i>– försvann. Pust väck.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Det enda jag hade som mål (eller <i>önskan </i>kanske jag ska säga) var att inte bli totalt emotionellt uppäten, av allt som hänt sedan januari. Tro mig, det hade varit mycket lättare att ge mig själv hän till alla mörka tankar som finns och bara falla. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Men det vill jag inte. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Istället har jag, tillsammans med min fantastiska kurator, försökt fokusera på att leva här och nu. Att inte fastna i att älta det som har hänt eller fastna i oro över framtiden. </div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/06/redo-att-kliva-ut-ur-bubblan.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com21tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-40382657652819435972015-04-13T17:42:00.000+02:002015-12-17T12:09:35.862+01:00Skrapning med komplikationer<div style="text-align: justify;">
Ja, vad ska jag säga? </div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Vad ska jag svara alla som tittar oroligt på mig, som tycker synd om mig, som tycker att jag går igenom för mycket, som tycker att jag har otur, som tycker att allt händer mig?</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Jag avskyr när folk tycker synd om mig. Det får mig att känna mig svag. Samtidigt förstår jag mer än väl <i>varför </i>de tycker synd om mig och <i>varför </i>de reagerar som de gör. Det finns inga andra ord helt enkelt. Hade jag sett mig själv utifrån hade jag nog reagerat på samma sätt, för i grund och botten är ju alla tycka-synd-om-reaktioner omtanke. Det fattar till och med jag.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Skillnaden är att när all skit och djävulskap händer mig själv, går jag in i nåt slags "attackläge". Hur hanterar jag det här, vad behövs göras, vad ska jag tänka på? Handling och beredskap - allt för att inte gå under.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Som ni kanske förstår så har jag ett par tuffa dagar bakom mig. Det är mycket som hänt och inläggets längd är därefter.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
I torsdags skrevs jag in på dagkirurgin för <a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/04/rord-och-lugn.html" target="_blank">skrapning</a>. </div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/04/skrapning-med-komplikationer.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-31760474265898165212015-04-07T17:21:00.000+02:002015-12-17T12:09:48.417+01:00Rörd och lugn<div style="text-align: justify;">
Först av allt vill jag tacka <i>så otroligt mycket</i> för alla fina kommentarer! När jag började blogga, för drygt ett år sedan, hade jag aldrig kunnat ana vilket stöd en blogg kunde ge. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Det vet jag nu. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Från djupet av mitt hjärta vill jag säga hur mycket det betyder. Ni skulle bara veta hur tårarna har flödat när jag läst kommentarerna! Jag har tyvärr inte orkat svara på dem. Helst av allt skulle jag vilja ge var och en en stor kram, men det går ju inte riktigt... </div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Så - <b>TACK!</b></div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
För det andra tänkte jag uppdatera er lite om vad som händer nu.</div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/04/rord-och-lugn.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-5061906945414025872015-04-03T18:16:00.000+02:002015-12-17T12:09:58.496+01:00Fördröjt missfall<div style="text-align: justify;">
Det är med många djupa andetag jag tar mig mod att gå in här på bloggen. Det här är ett viktigt inlägg jag måste skriva - samtidigt som mitt inre gör kraftigt motstånd. Det har tagit mig många dagar att försöka hitta rätt ord.</div>
<div style="text-align: justify;">
<div>
<div>
<div>
<br></div>
<div>
Vi var på ett nytt ultraljud i måndags.</div>
</div>
</div>
<div>
<br></div>
<div>
Jag tänker inte ljuga, inte hålla er på halster. Det är ett tungt, ärligt inlägg med mycket tårar. Så orkar du inte läsa det är det helt ok.</div>
</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Jag väntar inte längre tvillingar. Jag är inte längre gravid.<br>
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
</div><a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/04/fordrojt-missfall.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com16tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-86209081133817272312015-03-18T20:52:00.000+01:002015-11-18T19:49:34.670+01:00Ett omtumlande ultraljud<div style="text-align: justify;">
Idag var en nervös dag. Idag var det dags för vårt ultraljud, för att se hur det stod till med pricken. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Behöver jag säga att jag var nervös? <a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/03/illa-jag-mar-illa.html" target="_blank">Ännu mer illamående</a>, en stadig klump i magen och mardrömmar. Ändå var jag på något sätt lugn. Idag skulle vi få svar - vilket det än blev. Jag hade målat upp alla tänkbara scenarion i huvudet. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Men det vara bara lägga sig i stolen för mitt hundrafemtielfte vaginala ultraljud.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Först är läkaren och ST-läkaren tysta.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/03/ett-omtumlande-ultraljud.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com23tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-22728262731695674122015-03-12T15:10:00.000+01:002015-10-09T11:10:26.882+02:00Att vara den bredvid<div style="text-align: justify;">
Hej på er! <br>
<br>
Jag är Hedwigs man. Tänkte vara så fräck att jag skriver ett inlägg jag också (får passa på nu när hon <a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/03/illa-jag-mar-illa.html" target="_blank">mår så illa</a> och inte kan sitta vid datorn). Vad ska jag skriva om då? Jo, jag tänkte skriva om hur det är att vara partner till en som har endometrios. <br>
<br>
Jag och Hedwig har varit tillsammans i nio år. Under de åren har vi många gånger fått kämpa på olika sätt, inte bara med endometriosen, utan andra saker som varit tuffa utanför vårt förhållande. Vi har alltid varit starka tillsammans. <br>
<br>
Hedwig har varit ett stort stöd för mig när jag behövt det och jag stödjer henne så gott jag kan. Vi lärde oss tidigt i förhållandet att ta oss igenom tuffa saker med kärleken i behåll.<br>
<br></div>
<a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/03/att-vara-den-bredvid.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-52231845412220971222015-03-11T21:49:00.000+01:002015-11-18T19:49:24.072+01:00Illa, jag mår illa<div style="text-align: justify;">
Jag har insett något. Graviditeter skönmålas. De beskrivs med rosaglittrande skimmer och glädjen vet inga gränser. Du kan leva ditt liv som vanligt - du råkar bara vara gravid.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Jo, glädjen är stor. Men gränser har den. Framför allt vid toalettstolen.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/03/illa-jag-mar-illa.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com16tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-25711389503075716042015-03-01T08:37:00.000+01:002015-03-01T16:22:29.258+01:00Ett jävla stort fett tabu<div style="text-align: justify;">
Första gången vi lärde oss om mens i skolan var i fyran. Fröken tog med sig alla tjejer i klassen in i ett litet, trångt rum där vi hade "tjejsnack". <br>
<br>
Där berättade hon om hur våra kroppar skulle börja förändras, vi skulle få bröst och sedan mens. Vi skulle blöda en gång i månaden fram till vi var 50 - närmare 30 år av våra liv. Bara det var ju en smärre chock.<br>
<br>
Hon berättade att det kunde göra lite ont i magen, men att det var normalt - så var det för alla kvinnor. Det var det vi skulle bli när vi fick mens - kvinnor. Vårt första steg in i vuxenvärlden.<br>
<br>
Allt det här omgärdades av mentaliteten "det här håller vi hemligt", "vi berättar inte vad vi pratat om för killarna i klassen" och "vi pratar inte om att vi har mens och skyltar inte med bindor och tamponger". Till och med rummet, litet och trångt, skrek "<i>här pratar vi bara om hemliga saker</i>". Det var synen på mens vi fick.<br>
<br>
Hemligt. Skämmigt. Tabubelagt.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://2.bp.blogspot.com/-c1Ei9AQ--l4/VPImhtt5OmI/AAAAAAAAA-Y/PjtCVYlQiQI/s1600/bryt-tabut-kring-mensv%C3%A4rk.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="Bryt tabut kring menssmärta och endometrios" border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-c1Ei9AQ--l4/VPImhtt5OmI/AAAAAAAAA-Y/PjtCVYlQiQI/s1600/bryt-tabut-kring-mensv%C3%A4rk.jpg" height="400" title="Bryt tabut kring menssmärta och endometrios" width="400"></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bild: <a href="http://pixabay.com/sv/dab-farbkleks-hand-finger-mun-93948/" target="_blank">geralt/Pixaby</a></td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/03/ett-javla-stort-fett-tabu.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-9586884994818821292015-02-27T14:14:00.000+01:002015-02-27T14:18:47.714+01:00Ett rop på hjälp - klassa endometrios som en folksjukdom<div style="text-align: justify;">
Långsamt märker jag att jag vaknar upp ur ivf-bubblan jag levt i den senaste månaden. Livet pågår för fullt utanför den. Jag har liksom varit bortkopplad från världen. Min värld har sett helt annorlunda ut.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Men nu är det dags att vakna upp, ta tag i livet igen och se längre än teststickan räcker. Och vad är det första jag ser när jag tittar upp? Jo, att endometrios uppmärksammats på en mängd olika sätt den senaste veckan. Jag brukar försöka hänga med i vad som publiceras och uppmärksamma det här, men nu ligger jag många dagar efter.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Det är lite gårdagens nyheter, men jag tror inte att dessa nyheter kan uppmärksammas för lite.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/02/klassa-endometrios-som-folksjukdom.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-92113815879187070812015-02-26T14:17:00.000+01:002015-11-18T19:49:06.386+01:00Graviditetssymtom<div style="text-align: justify;">
Jag måste börja med att säga <i><b>TACK, TACK, TACK!</b>,</i> för alla fina kommentarer jag fått efter <a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/02/den-officiella-testdagen.html" target="_blank">gravidbeskedet</a>! Ni anar verkligen inte hur mycket det betyder. </div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div>
<div style="text-align: justify;">
Särskilt nu när <b>illamåendet</b> börjar blir mer och mer påtagligt. Jag mår illa samtidigt som magen skriker efter mat, en känsla jag <i>aldrig</i> tidigare upplevt. Men under de här omständigheterna har jag inga större problem att acceptera det.</div>
<div style="text-align: justify;">
</div></div><a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/02/graviditetssymtom.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5458424690425619336.post-9479084979214684482015-02-23T11:02:00.000+01:002015-11-18T19:48:44.986+01:00Den officiella testdagen<div style="text-align: justify;">
Jag vet att ni är många som undrat hur det gått. Om vi tjuvtestade och hur svaret blev. Positivt? Negativt?</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Ja, vi tjuvtestade för en vecka sedan.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Både jag och min man kände att vi behövde smälta svaret, innan vi gick ut med det. Så vi kom överens om att inte säga något förrän idag - på den officiella testdagen.</div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
Det blev ett plus! </div>
<div style="text-align: justify;">
<br></div>
<div style="text-align: justify;">
För första gången <i>någonsin </i>fick vi ett positivt graviditetstest! Ett otvetydigt, starkt plus.</div>
<div style="text-align: justify;">
</div>
<a href="http://efterendometrios.blogspot.com/2015/02/den-officiella-testdagen.html#more">Fortsätt läsa »</a>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/11526850922685438128noreply@blogger.com27