Min självständighet är något jag alltid värderat högt. Att klara mig själv och inte vara beroende av andra är en del av min personlighet, något jag definierar mig vid. Innan jag fick endometrios drog jag mig in i det sista för att be om hjälp.
Nästan över en natt kom mitt liv att se helt annorlunda ut. Jag blev tvungen att sätta min kontroll i andras händer för att klara mig och jag avskydde det. Av alla tankar som endometriosen medförde var tanken på att ge upp min kontroll - och därmed min självständighet - den svåraste.
Vad vi vill och vad vi kan
Jag levde länge i förnekelse. Jag trodde jag kunde klara allt som förut, att endometriosen inte påverkade mig och att jag inte behövde hjälp av någon. Till slut brast det, jag kom in i min depression och jag insåg att jag var beredd att ta emot vilken hjälp som helst - bara jag fick hjälp.
När jag ber om hjälp blir det så tydligt vad jag inte klarar av själv. Jag blir påmind om mina svagheter och allt jag en gång kunde göra utan problem. Jag blir påmind om att jag inte längre kan leva livet som jag vill fullt ut, utan måste sakta ner och anpassa mig efter endometriosen. Det känns som ett nederlag eller att jag bara är lat - vilket jag givetvis inte är.
Den bistra sanningen är att vi inte klarar oss utan hjälp.
När sjukdomen blir för svår med värk och trötthet behöver vi hjälp med allt från hushållssysslor till sjukhusbesök. Om vi överskrider våra begränsningar återhämtar vi oss inte lika snabbt som friska personer.
Balansgången mellan värk och energi är något vi behöver stöttning i, men det är inte lätt att ständigt vara den som ber om hjälp, att vara "den sjuka". Hur mycket vi kan begära av de runt omkring oss? De som "alltid får göra allting", medan vi behöver deras stöd varje dag, ibland varje timme. Detta kan vara svårt att hantera för båda parter.
När sjukdomen blir för svår med värk och trötthet behöver vi hjälp med allt från hushållssysslor till sjukhusbesök. Om vi överskrider våra begränsningar återhämtar vi oss inte lika snabbt som friska personer.
Balansgången mellan värk och energi är något vi behöver stöttning i, men det är inte lätt att ständigt vara den som ber om hjälp, att vara "den sjuka". Hur mycket vi kan begära av de runt omkring oss? De som "alltid får göra allting", medan vi behöver deras stöd varje dag, ibland varje timme. Detta kan vara svårt att hantera för båda parter.
Genom kommunikation kommer förståelse
Bra och sämre dagar kommer och vi vet inte alltid när. Det gör att det kan vara svårt att förmedla när och varför vi behöver hjälp. Sjukdomens dolda natur gör det också svårt för andra att se och förstå att vi behöver hjälp. De kanske inte ens alltid tror att vi har så ont som vi har, men kom ihåg att oförståelse oftast bottnar i okunskap och bristande medvetenhet om endometrios.
Vi måste lära oss att förklara
- varför vi har ont
- varför vi behöver hjälp
- vad som händer om vi överanstränger oss
Med tiden kommer vi då få förståelse från familj, vänner och kollegor.
På samma sätt som vi måste lära oss att leva med endometrios, måste de runt omkring oss också lära sig att hantera vår sjukdom. Det kommer att komma tillfällen då de runt omkring oss blir frustrerade på vår oförmåga att klara oss själva (något vi själva också blir), men genom kommunikation kan vi lära oss att bemöta de reaktionerna med tålamod.
Lära känna dina styrkor
Det här inlägget har tagit en vecka att få ihop. Det säger någonting om hur svårt det här ämnet är. Det säger också någonting om hur jag mår. Tankarna går liksom inte ihop och kroppen hänger inte med alls. Jag är i ett läge där jag måste be om hjälp hela tiden.
Att be om hjälp är inte ett nederlag - det är en styrka. Vi är inte som starkast när vi är ensamma, det blir vi först tillsammans med andra. Genom att be om och ta emot hjälp växer vi, blir mer självständiga och lär känna oss själva bättre.
Vi måste bara lära oss att leva efter en ny verklighet. Att kunna be om hjälp är ett steg på vägen att lära oss leva ett gott liv med endometrios. Det är inte lätt men det är en nödvändighet.
Vad har du svårast att be om hjälp med?
Att be om hjälp är inte ett nederlag - det är en styrka. Vi är inte som starkast när vi är ensamma, det blir vi först tillsammans med andra. Genom att be om och ta emot hjälp växer vi, blir mer självständiga och lär känna oss själva bättre.
Vi måste bara lära oss att leva efter en ny verklighet. Att kunna be om hjälp är ett steg på vägen att lära oss leva ett gott liv med endometrios. Det är inte lätt men det är en nödvändighet.
Vad har du svårast att be om hjälp med?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tycker du att inlägget var intressant? Lämna en kommentar (men håll god ton) eller dela det med andra.
Om du inte vill skriva en kommentar kan du skicka ett meddelande istället. Använd formuläret längst ner på sidan eller skicka ett mail till efter.endometrios@gmail.com