En lyckad permission

Jag sov i min säng hela natten! Jag behövde inte åka tillbaka till sjukhuset, utan värken håller så sakteliga på att lägga sig. Det går åt rätt håll även om det går långsamt.

I morse ringde jag till avdelningen och berättade att jag inte kommer tillbaka - jag vill bli utskriven nu. Barnmorskan som svarade blev så glad för min skull. De har ju sett hur jag kämpat, sett hur ont jag haft och samtidigt välkomnat mig, när jag kommit tillbaka från permissioner som inte varit lika lyckade som den här.

Det finns en nackdel med att värken lägger sig och det är att jag känner hur trött jag är. Det finns ingen energi kvar. Å andra sidan är inte det så konstig med tanke på hur de senaste tre veckorna varit. Ja, det är tre veckor sedan vi gjorde äggplocket och hela den här cirkusen började.

Jag har rätt att vara trött.

Jag har rätt att vara självisk.

Under sommaren kommer jag att fokusera på en sak - att bli bättre - så att när vår ivf-klinik öppnar igen efter sommaruppehållet kommer jag vara stark igen. Det betyder mycket sömn och vila, god mat (förutsatt att illamåendet går över), frisk luft och sol (förhoppningsvis). Jag kommer att ta dag för dag och inte göra upp planer mer än nödvändigt.

Det enda jag som jag med säkerhet vet kommer att hända är att jag måste ha mens en gång till. Innan dess ska jag börja nedreglera mig igen, men om det hinner påverka endometriosen innan dess... 

Säg så här: jag hoppas det - men jag vågar inte.

Bloggen kommer också att ta sommaruppehåll. Det kommer att komma inlägg, men de kommer när de kommer.

Nu ska jag njuta av att jag klarade av permissionen och sitter hemma i min soffa, jag ska njuta av att sova i min egen säng och jag ska njuta av att inte behöva åka upp till sjukhuset varje kväll. Jag ska njuta av att få rå om mig själv. Till hösten ska jag vara stark och frisk när vi ska återföra ett av våra fina, fina embryon.

Bild: Hedwig/Efter endometrios