Endometrios i SVT och jag inlagd igen

En dag då SVT storsatsar på endometrios och har flera reportage om hur kvinnor ignoreras av sjukvården (med klipp), om kvinnor som inte får hjälp (med klipp), och hur kvinnorna upplevs som jobbiga av sjukvården som några av huvudnyheterna - var är jag då?

Jo, inlagd på sjukhus för mina endometriossmärtor.

Jag hade en återbesökstid idag för min överstimulering. Halv åtta satt jag och väntade på provtagningen och såg intervjun i Gomorron Sverige med Matts Olovsson och en kvinna som lider av endometrios på tv:n i väntrummet.

Klockan nio fick jag träffa min läkare som genast såg att jag behövde mer adekvat smärtlindring, än den som jag har hemma.

Kvart över nio låg jag i gynstolen och fick dagens första pcb - livmoderhalsbedövning - som blockerar smärtnerverna till livmodern. Den gör ganska ont att få men effekten kommer direkt.

Det var först då, när smärtan lindrades, som jag kände hur ont jag haft det senaste dygnet. Det var också då läkaren beslutade att lägga in mig. Klockan tio var jag uppe på avdelningen - igen.

Ett annat problem jag har är att jag blöder rikligt. Jag överdriver inte när jag säger att det rinner. Så fort jag rör mig eller hostar (och ibland inte ens det) så är det som om Storforsen under vårflod rinner ur mig. Nattbindor räcker inte, utan jag har ett mensskydd som närmast kan liknas vid en blöja.

Jag har riklig mens i vanliga fall också och då brukar jag ta Cyklo-F för att minska flödet. Det kan jag inte nu. I och med överstimuleringen har jag en ökad risk för att få blodpropar. Därför har jag tagit Fragmin i spruta varje kväll, för att minska den risken. Däremot kan jag inte blanda Cyklo-F med medicin mot blodproppar, så jag får helt enkelt stå ut. Det ironiska i det hela är att det är Fragminet som gör att jag blöder så rikligt...

Så här ligger jag - igen. Tredje gången på lite drygt två veckor. Läkarna, barnmorskorna och sköterskorna är så snälla och fina, men alla har en medlidsam blick när de ser mig. De känner mig vid det här laget. De vet att jag legat här för mycket, för ofta. Jag vet ändå att jag är på rätt ställe. Jag får hjälp - rätt hjälp - en knapptryckning bort.

Jag har mellan smärtlindringen, illamående och vila, orkat följa SVT:s rapportering om endometrios. Jag lyssnar på inslagen och känner igen mig, men hur många "vanliga" människor hör detta för första gången?

Det var som i morse, när jag satt på provtagningen. Jag ville ställa mig upp bland alla andra som satt och väntade och skrika:

"Det där är jag, det är det jag lider av! Har ni någonsin hört talats om det? Jag är ett levande exempel på hur det är att leva med endometrios."

Givetvis gjorde jag inte det, för värken var så kraftig att jag nästan spydde. När jag har så här ont, orkar jag inte kriga. Men jag undrar verkligen hur många som visste om endometrios i det där väntrummet.

Vi med endometrios förtjänar mer uppmärksamhet. Precis Susan Sarandon, så måste vi göra våra röster hörda! Dagens rapportering gör mig glad i själen. Vi är inte ensamma i kampen. Det finns de som står på vår sida.

Dela dagens klipp och artiklar! Allt för att fler ska få rätt hjälp,