tisdag 13 maj 2014

Jag har rätt att vara självisk

Idag insåg jag att det nu är viktigare än någonsin att ta hand om mig själv. Jag måste vara självisk i alla mina beslut och alltid, alltid utgå från min hälsa.

Att vara självisk är inte lätt för mig. Jag är en person som bryr mig, kanske för mycket, om andra. I mångt och mycket har jag blivit bättre på att sätta mig själv och min hälsa i första rummet, men jag vill att de runt omkring mig har det bra också. På ett sätt hjälper det mig att få distans till det jag själv går igenom.

Det är lätt bara se det jag själv går igenom och tycka att mina problem är större än någon annans. Givetvis är det inte så. Det finns de som har mycket större problem än mig och det finns de som har mindre, men det betyder inte att deras problem är mindre viktiga. Alla har problem och tuffa tider i sina liv och de är lika verkliga som mina - oavsett storlek. Därför vill jag bry mig om mina vänner och min familj.

Just nu har jag inte ork att bry mig. Jag har inte ork att höra om andras problem. Jag har nog med mig själv och det leder till att jag måste få ha rätten att vara självisk.  

Det betyder att jag fokuserar på att klara mitt jobb, att se till att jag får min återhämtning och att hantera mitt humör och mina tankar samt min kropp. Egentligen räcker min ork inte ens till det här. Det säger sig självt att jag inte orkar ta in mer.

Jag måste kunna förklara det här för de runt omkring mig. Det handlar återigen om kommunikation och att våga öppna mig för att skapa förståelse för min situation. Min situation är inte värst, men det är jag som upplever den och jag som måste hantera den. Det är en slags försvarsmekanism.

Imorgon ska jag prata med vår ivf-klinik om den kommande stimuleringen. Vi ska gå igenom stimuleringsschemat och antagligen ska jag börja spruta imorgon kväll - men jag kommer inte att ropa "hej" innan jag fått ett definitivt besked, med tanke på vad som hände förra veckan

Den kommande månaden kommer jag behöva fokusera på mig själv för att klara det här. Månader av mental förberedelser ska ställas på prov. Ett prov som jag egentligen inte vet hur jag ska hantera. Jag försöker vara lugn och ta dag för dag men det är inte lätt med mina humörsvängningar

Jag är mentalt sliten och skör. Det behövs inte mycket för att jag ska bryta ihop och gråta eller skrika rakt ut.

För att jag ska komma ut ur den kommande månaden så stark som möjligt måste jag sätta tydliga gränser. Det gör mig inte till en självisk person, utan till en starkare person. Jag kommer inte sluta bry mig om andra - jag behöver bara bry om mig själv mest nu.

4 kommentarer:

  1. Hej!
    jag hittade till din blogg genom ivf bloggar.
    Jag har alltid tyckt jag är väldigt påläst om endometrios, men vart verkligen lite klokare när jag läste en massa här.
    Ja, jag har oxå endometrios är 30år och kunde verkligen känna igen mig i en hel del av allt du har gått i genom..
    Jag vet dock inte vilken nivå el vad man ska säga att min endo är. För två år sedan gjorde jag titthåls o.p och man kunde då se endometriosen med choklad cystor, sammanväxningar, knotter.. nivå 4? jag mår inte lika dåligt av min endometrios som du gör. Utan min värk är mest vid mens.
    Läste att ni ska börja med ivf :) vad spännande!! vi har gjort 5 försök, 2 äggplockoch 5 in sättningar. Håller på ät provera nu så mensen kommer i gång, hoppas verkligen att det fungerar nu , har fått två missfall :(. Jag vill inte göra några fler äggplock. Där snackar vi vidrig endometrios smärta :(.
    Jag gillar din blogg, kände mig berörd. Du är inte ensam/ S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Kul att du har hittat hit och att du gillar det jag skriver! Nä, vi är verkligen inte ensamma, även om det ofta känns så.

      Det är verkligen en konstig sjukdom - att någon kan ha mycket endometrios, sammanväxningar och cystor men inte så mycket värk och en annan har liten spridning men mycket värre smärtor.

      Oj, vilken ivf-resa... Ni är tappra som fortsätter att kämpa. Jag menar jag har inte ens börjat min första stimulering och tycker redan nu att det är jobbigt. Jag lever ändå fortfarande i en "ovetandes naiv bubbla" om hur hela processen kommer att bli. Kommer nog vara lite klokare om några veckor.

      Håller alla tummar och tår för att det ska lyckas för er det här försöket! Du får gärna berätta hur det går!

      Kram
      /Hedwig

      Radera
  2. Det här med ivf det är verkligen en berg och dalbana med känslor och smärta. Vet egentligen inte vart man hittar all ork. Men vi har fått ett plus varannan gång, kanske är de det. Bara de att de släpper sedan å blir tidigt missfall. Någon gång måste det ju gå!
    förstår att du lever i din lilla ivf bubbla, det blir ju så när man inte vet riktigt vad som komma skall.
    Du får gärna fråga om du undrar något.
    Jag har dock ingen blogg, men denna har jag sparat :).
    jag uppdaterar dig :). Jag brukar ha problem å få till tjockleken på slemhinnan så d gruvar jag mig för..
    kram / S

    SvaraRadera
    Svar
    1. När det talas om provrörsbefruktning, dvs av de som befinner sig utanför ivf-svängen, låter det så enkelt. "De kunde inte så barn själv, utan fick barn med hjälp av provrörsbefruktning" - end of story. Det är ju så många moment som ska klaffa och det är så svårt att förklara för andra.

      Men jag har håller med dig - någon gång måste det gå! Ska bli spännande att höra hur det går för dig.

      Kram
      /Hedwig

      Radera

Tycker du att inlägget var intressant? Lämna en kommentar (men håll god ton) eller dela det med andra.

Om du inte vill skriva en kommentar kan du skicka ett meddelande istället. Använd formuläret längst ner på sidan eller skicka ett mail till efter.endometrios@gmail.com