Min barnlängtan och endometrios

Det här är veckan med stort V. 

Om allt går som planerat ska vi göra äggplock den här veckan och förhoppningsvis även återföring. Idag ska jag ta ett nytt blodprov och göra ett nytt ultraljud, för att se om mina östradiolvärden har sjunkit och om äggblåsorna vuxit till sig. 

Även om det är nervöst och pirrigt, försöker jag ta det så lugnt jag kan. Samtidigt är det många tankar som far runt i mitt huvud. Inte minst kring min barnlängtan och endometrios.

En endometriosdiagnos ställer många frågor på sin spets. Frågor om min hälsa och min framtid blir plötsligt väldigt konkreta och svåra att hantera. Barnlängtan och endometrios ställer även min fertilitet på sin spets och det är ännu svårare att hantera. Särskilt nu - då vi är mitt i ivf-svängen.

Sanningen är dock att de flesta med endometrios inte har problem med att bli gravida, för ungefär 60-70% blir gravida på naturlig väg. Även om det är hoppfulla siffror så innebär det samtidigt att 30-40% har problem med ofrivillig barnlöshet och endometrios är bland de vanligaste orsakerna till varför en kvinna söker hjälp för ofrivillig barnlöshet. 

Barnlängtan...
Bild: Sura Nualpradid/FreeDigitalPhotos.net

En framtvingad barnlängtan?

Jag kan inte påstå att jag hade någon stark barnlängtan när jag fick min diagnos. Visst ville jag ha barn någon gång i livet, men inte just då. Jag hade inte ens riktigt funderat på att jag var i "åldern då man skaffar barn", så när läkarna frågade om jag planerade barn blev jag rätt ställd. 

På ett sätt kändes det som att endometriosen tog ifrån mig beslutet när jag skulle skaffa barn. Det fick inte växa fram naturligt. Det blev påtvingat på ett sätt. Trots det tog jag snabbt beslutet att det inte var rätt tidpunkt. Min behandling utgick därför helt från att skapa så bra förutsättningar till den dagen då jag ville ha barn. 

Tanken på barn har sedan dess hela tiden legat i bakhuvudet. Inte minst då jag haft sämre perioder, då risken att sjukdomen förvärras varit som störst. I somras tog vi äntligen beslutet att sluta med hormonbehandlingen och börja försöka. Beslutet var verkligen något som vuxit fram på ett naturligt sätt - nästan. 

Jag var starkt medveten om att jag hade en begränsad tid för de naturliga försöken, en begränsad tid innan risken för att sjukdomen förvärrades blev för stor. Det blev en stress och det påverkade min barnlängtan på så sätt att den inte kändes lika självklar. 

För- och nackdelar med en graviditet

Graviditet anses vara bra för kvinnor med endometrios. Tyvärr finns det en myt om att graviditet botar endometrios, men så är inte fallet. Graviditet gör att hormonnivåerna ligger konstant och det ger en chans för inflammationen i endohärdarna att läka ut, men sjukdomen som sådan botas inte. 

För de flesta kvinnor innebär det här att endosymtomen försvinner under graviditeten och även under amningen. En del kvinnor får aldrig tillbaka sina symtom, en del upplever en förbättring under några år och en del får tillbaka sina symtom ganska omgående efter graviditeten. Det kan också variera i vilken styrka symtomen kommer tillbaka.

När värken så snabbt tog sitt grepp om mig i höstas, började jag ifrågasätta beslutet att skaffa barn. Var det verkligen rätt beslut? Ville jag verkligen ha barn eller var det bara så att jag lyssnade mer på min stress än på en verklig barnlängtan? Dessutom var det oundvikligt att inte fundera på hur det kommer att bli efter en graviditet. Kommer värken försvinna och om den inte gör det, hur ska jag lyckas ta hand om ett barn?

På kvinnoavledningen på mitt sjukhus kan nyförlösta kvinnor ligga, om BB är fullt. En natt i januari när jag låg inne vaknade jag återigen av mina smärtor. I rummet bredvid var den en liten bebis som inte var glad, hen skrek och grät. Jag minns att jag, istället för att bli irriterad, fick en otrolig barnlängtan. Jag ville ha en liten bredvid mig som skrek. Det var en viktig upplevelse för mig, för jag insåg att jag visst hade barnlängtan - det var bara det att jag hade så ont att värken dolde den. 

Det är en krass sanning, som jag egentligen inte vill erkänna, att värken kan bli så svår att den tar överhanden totalt. Att den till och med kan ta bort min längtan efter barn.
 

Ett viktigt beslut

Barnlängtan är något väldigt personligt. Jag kan inte sätta mig in i hur någon annans barnlängtan är eller hur någons tankar kring en endometriosdiagnos går, utan jag kan bara utgå från mig själv. Det var en känsla av lättnad hos mig när beslutet om att gå vidare med ivf togs. Ett sätt att gå vidare och ett sätt att kunna göra något åt situationen, även om ivf-behandlingarna är mycket tuffare än jag någonsin kunnat ana. 

Jag är i alla fall trygg med att jag vet, att jag inte försöker bli med barn som en behandling för endometrios. Jag gör det för att jag och min man vill ha barn. 

Låt även ditt beslut om barn komma av din längtan och inte av stressen över att ha endometrios. Oavsett var i livet du befinner dig och oavsett om du vill ha barn eller inte, så måste all behandling utgå från dig och dina drömmar om livet.