måndag 12 maj 2014

Träna med endometrios

I vintras bar jag ett par flyttlådor på jobbet - inte särskilt tunga och inte särskilt långt. Trots detta så fick jag ordentlig träningsvärk. På grund av all värk hade jag inte haft möjlighet att träna sedan oktober, så även ett par lätta flyttlådor var tillräckligt för min kropp. Det blev ytterligare ett kvitto på hur hårt endometrios tar på min hälsa.

Vi med endometrios är ständigt medvetna om vår hälsa eller rättare sagt bristen på hälsa. Det är tankar som, i alla fall för mig, hela tiden kommer upp. Därför blir det så mycket viktigare att ta hand om våra kroppar med träning, så att vi i övrigt mår så bra som möjligt. Då kan vi hantera värken på ett helt annat sätt. 


Att hitta en bra träningsform 

Jag är ingen sportmänniska. Jag har aldrig hållit på med någon sport utan har hållit igång kroppen på andra sätt, vilket gjort att jag testat på en del träningsformer och vet vad som fungerar för mig. Ibland blir jag sämre efter att jag tränat. Det blir som att buken och värken måste reagera på ansträngningen

Det tog tid innan jag insåg att den smärtan inte är farlig. Det gör ont och jag måste vila efteråt men det går över. Jag måste bara planera in en längre återhämtning efter ett träningspass än om jag vore frisk.

Olika träningsformer 

Genom att sätta upp ett mål har du något att arbeta mot och kan mäta dina framsteg. För att nå målet kanske du behöver träna olika saker för att nå dit. Ta tiden att hitta träningsformer som du gillar och som fungerar för dig, Här är några olika former som jag testat.

Sjukgymnastisk - är det bästa sättet att komma igång tycker jag. Du får övningar som är anpassade för dig och dina problemområden, samtidigt som sjukgymnasten ger tips, råd och coachning. Du har också möjlighet att diskutera fram varianter på övningar så att de blir lättare att genomföra eller mer utmanande. När jag gått hos sjukgymnast har det varit mycket fokus på bålstyrka och att göra det lättare för mig att komma igång och träna hemma. Du behöver ingen remiss för att träffa en sjukgymnast men du kan be om en från din läkare. 

Yoga - tränar styrka och uthållighet men också andning och, på ett sätt, mental träning. När jag tränar yoga blir jag avslappnad och fokuserad. Att få till andningen i övningarna hjälper mig i andra träningsformer och när värken är svår. En del yogapositioner fungerar inte för mig men har du en bra instruktör kan hen hjälpa dig att hitta varianter som fungerar.  

Pilates - är en variant mellan "vanlig" träning och österländska influenser. Andningen och fokuseringen är densamma som i yoga, men istället för statiska, stillastående övningar är det mycket rörelse och dynamik. Du tränar framför allt bålstyrka som är bra för ryggen. Jag tycker att det är utmanande, kul och det känns efteråt att jag tränat. Det är också ett enkelt sätt att utveckla sjukgymnastikövningar på, för det finns många likheter.  

Balansboll - är ett bra hjälpmedel för den avlastar kroppen under övningarna. Det gör du kan utmana dig lite mer på ett skonsamt sätt. Bollen tränar också bålstyrkan eftersom du hela tiden måste hålla balansen. Jag upplever det befriande att träna med boll för jag kan göra övningar som annars inte kan.  

Träna med endometrios
Träna med balansboll. Bild: marin/FreeDigitalPhotos.net

Cirkelträning på gym - i grupp är bland de roligaste gymträningsformerna jag provat på. Jag gillar att köra igenom styrka i hela kroppen och samtidigt få peppning och tips av en ledare. Du kan anpassa intensiteten efter din förmåga och det är lätt att se och känna resultat. Jag har gått i en nybörjargrupp där alla ligger på samma nivå, så det fanns ingen risk att känna sig malplacerad bland massa vältränade personer.  

Jympapass - ger en bra allmän träning där det är fokus på både kondition och styrka. Hittar du ett pass du gillar får du träna till bra musik och får pepp av ledaren. När jag började med sjukgymnastik förra hösten hade jag som mål att efter nyår skulle jag kunna vara med på ett helt jympapass. I slutet av januari lyckades jag. Jag måste erkänna att det är med viss bitterhet jag ser hur mycket jag tappat ett år senare - men jag vet också att jag kan arbeta mig tillbaka dit.  

Löpning - är en utmaning för mig som jag bara klarar av då jag har bättre perioder. Fördelen med löpning är att du kan lägga det helt på din nivå genom att anpassa tempot. Jag varvar rask gång med löpning och ställer in intervallerna genom en app där jag enkelt kan följa min utveckling. 

Simning - fungerar tyvärr inte för mig. Trots att det är en mjuk träningsform som passar många, så blir ansträngningen i buken för stor för mig. Simning ger annars en bra allsidig träning. Fungerar inte simning kanske vattengympa kan vara ett alternativ.  

Promenader - den bästa träningen när värken är svår. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte alltid kommer ut när jag har ont, men när jag väl gör det så är det alltid lika skönt. Bara att komma ut och röra sig kan bryta negativa tankemönster, få blodcirkulationen att öka och ger ett ofta välbehövligt miljöombyte. Hur långt du går och hur snabbt du går måste helt och hållet utgå från din dagsform.

På vintern finns det givetvis fler träningsformer som längdskidor, utförsåkning och skridskor att testa. Prova och känn vad som passar dig.

Det här är några av mina erfarenheter. Ge gärna förslag på träningsformer som ni tycker är bra och som fungerar för er.

Se målet bortom värken 

När vi har ont är träning kanske inte det första vi tänker på, men att lägga den extra tiden på kroppen betalar sig. Mår kroppen bra, så mår vi bra. 

Vad som passar är så individuellt. En del kvinnor med endometrios får mindre värk när de tränar högintensiva pass, men jag är definitivt inte en av dem. Jag behöver mjuka träningsformer och kan öka intensiteten först när jag mår bättre. Vi är alla olika och det är därför vi måste testa och prova oss fram vad som fungerar. 

Det är svårt att träna med värk, men det gäller att göra det utifrån våra egna förutsättningar och försöka så gott det går för att nå våra mål. Mitt mål just nu är att kunna bära ett par flyttkartonger utan att få träningsvärk. 

5 kommentarer:

  1. Det kan vara så himla svårt det där. Grattis och härligt om du hittat en nivå och modell som faktiskt fungerar för dig! Jag har ett sånt behov av att få göra fysiska saker så jag gör en del ändå, men jag får ofta betala för det inte bara med träningsvärk som kräver återhämtning utan även med febertoppar. Så egentligen är jag rädd att slutsumman för mig är att jag behöver "träningen" (inom sitationstecken för att det snarare är på nivå fysiska vardagsaktiviteter eller just lite mer) psykiskt men att den kanske fysiskt tom gör mer skada. (Och...jag har också endometrios alltså. Har haft ont nästan i ett sedan 2008. )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mia/Maria menar du att du också får febertoppar efter fysisk ansträngning? Har letat efter fler med det sambandet. Intressant!

      Radera
  2. Hej Mia/Maria!

    Kul att du har hittat hit! Det är inte kul att ha endo, det påverkar så mycket i livet.

    Jag kan verkligen känna igen mig med din slutsumma. Igår gick jag en liten promenad men klarade till exempel inga uppförsbackar. Så igår kväll och idag får jag betala för det.

    Det är väl så att min "modell" måste jag anpassa hela tiden utifrån hur jag mår och min dagsform, för det kan skifta ganska ordentligt.

    Det där med febertopparna efter ansträngning låter verkligen inte bra. (Nu får du ursäkta mig om jag är för framfusig.) I mitt inlägg "En trötthet som aldrig försvinner" har jag en länk till kroniskt trötthetssyndrom (ME/CFS), där man just får febertoppar efter ansträngning. Du kanske redan känner till det, men annars är det något som ofta kommer hand i hand med kroniska sjukdomar med mycket smärta. Som sagt du får ursäkta om jag är för rak på, hoppas du inte tar illa upp :-). Jag är ju ingen läkare, jag helt enkelt hänvisar till information som jag läst.

    Det gäller ju att anpassa sig efter sin egen förmåga och jag hoppas du har hittat/hittar din balans!

    Kram
    /Hedwig

    SvaraRadera
  3. Har nog undrat över orsak och verkan m.m. själv och läst en hel del :) Egentligen kom dock hela febertopparna första gången redan några år före endodiagnosen och dom var värre då än nu så jag tror inte att man riktigt kan söka svaren "den vägen" som det kanske lät som ovan.

    Att läkarna inte bryr sig stör mig nog men...det är inte det enda de inte brytt sig om. Jag får ju vardagen att fungera - det svåra är att jag vet inte om jag skulle kunna klara lite mer och få lite mer av det jag önskar mig eller om jag är vid den gränsen där jag bara ska acceptera att nivån är nådd. Synd att det inte finns ett entydigt test på det :P

    Kram på dig med!

    SvaraRadera
  4. Ja, verkligen!

    Men det är som du säger - det handlar om att hitta sina egna gränser och att få vardagen att fungera och det är ett arbeta vi bara kan göra själva. Enda sättet att göra det är testa vad som går och inte.

    Kram
    /Hedwig

    SvaraRadera

Tycker du att inlägget var intressant? Lämna en kommentar (men håll god ton) eller dela det med andra.

Om du inte vill skriva en kommentar kan du skicka ett meddelande istället. Använd formuläret längst ner på sidan eller skicka ett mail till efter.endometrios@gmail.com