Klimakteriet - min räddning

Jag skulle inte klara mig utan klimakteriet. Idag påbörjar jag min fjärde GnRH-behandling som sätter mig i klimakteriet igen. Det är hittills den enda behandling som gör att jag kan fungera normalt. Den tar bort mina blödningar och får ner min smärta. Därmed inte sagt att det är en enkel behandling.

Det är många som avskyr den här behandlingen och jag kan förstå dem. Den är tuff - mycket tuff. Det är många som inte klarar av biverkningarna och det är många som inte klarar av den mentalt. Hormoner är ju så: något som fungerar för en person, fungerar inte alls för en annan. Jag har också haft hormonbehandlingar som jag inte klarat av. Jag är bara glad att det finns en behandling som fungerar på mig.

Men jag ska vara ärlig - det är pest eller kolera.

Så fungerar GnRH-analoger

Jag är som sagt ingen läkare, men jag gör så gott jag kan för att försöka förklara det här.

(Djupt andetag)

GnRH står för gonadotropinfrisättande hormon. Detta finns naturligt i kroppen och bildas i hjärnan. GnRH styr och stimulerar hormoner som bildas i hypofysen. Dessa hormoner stimulerar i sin tur äggstockarna att producera könshormonerna östrogen och progrestoron.

Syntetiska GnRH-läkemedel brukar samlas under namnet GnRH-analoger och det finns två typer: agonister och antagonister. Mycket kort förklarat så fungerar de på lite olika sätt.  

Resultatet av de båda analogerna är detsamma: de stänger av produktionen av östrogen hos kvinnor och testosteron hos män. De nedreglerar hormonproduktionen.

• GnRH-agonister gör så att hypofysen ökar utsöndringen av hormoner innan hormonerna blockeras, en så kallad "flare". Det är först efter ca två veckor själva nedregleringen börjar.
• GnRH-antagonister fungerar på motsatt sätt. Där sker blockeringen på en gång.

Läkemedlen togs ursprungligen fram som en behandling mot prostatacancer, men används nu även på andra sätt, bland annat i ivf-behandlingar. Beroende på vilken stimuleringsmetod som används i ivf-behandlingen, används antingen agonister eller antagonister. I det långa protokollet, med en lång nedreglering, används GnRH-agonister, medan GnRH-antagonister används i det korta protokollet.

GnRH-agonister används i långa nedregleringar för att behandla endometrios. Målet är att torka ut endometrioshärdarna så att de inte är aktiva längre.

Eftersom östrogennivåerna är så pass låga, ökar risken för benskörhet. Därför är det vanligt med en "add-back" behandling med östrogen under dessa nedregleringar. Mängden östrogen som tillförs är så pass liten att den inte påverkar endometriosen.

(Pust...)

Enligt mig är den absolut största nackdelen med GnRH-agonister början av behandlingen, när östrogenproduktionen ökar de första veckorna. Det innebär att symtomen av endometriosen kan förvärras de första veckorna, innan lindringen kommer.

Mina erfarenheter av GnRH-agonister

Det finns en lång rad olika läkemedel som är GnRH-agonsiter men dessa är de jag har haft.

Enanton depot

Depotspruta som tas var 28:e dag.

Behandlingens längd: 5 månader.

Detta var min första nedreglering som jag fick tre månader efter min diagnos. Från att ha haft konstant ont i flera månader blev jag, efter den första månaden, plötsligt helt smärtfri. Helt smärtfri. Jag fick tillbaka min ork, kunde leva som vanligt och mådde bra. Jag fick hjälp att ta sprutan på vårdcentralen.

Biverkningar: Kraftiga vallningar, en del humörsvängningar, torra slemhinnor, mindre sexlust och minskad aptit men värst var blåmärkena. Jag har lätt att få blåmärken i vanliga fall, men efter 5 månader blev de väldigt många. När vi beslöt att avbryta behandlingen, eftersom ingen annan orsak hittades, hade jag 50 blåmärken - enbart på benen. När jag slutade med behandlingen försvann blåmärkena.

Hur länge behandlingen hade verkan: Efter behandlingen sattes jag på minipiller. Jag var totalt smärtfri och humöret blev betydligt bättre. Efter en och en halv månad fick jag en blödning och med den började smärtorna komma tillbaka. Jag fick ingen ny blödning efter det, men smärtorna ökade stadigt.

Zoladex

Implantat i spruta som tas var 28:e dag.

Behandlingens längd: två omgångar - 13 månader och 3 månader.

Ett år efter att jag slutat med Enanton hade jag gått igenom fyra misslyckad hormonbehandlingar och en depression. Jag insåg fakta - att det var dags att möta klimakteriet igen. Det blev min längsta nedreglering hittills. Efter tre månader hade värken minskat så pass mycket att jag kunde ta bort alla mina övriga mediciner. Värken försvann aldrig helt - endometriosen hade fått härja för mycket under det gångna året - men den var betydligt lägre och under kontroll. Jag kunde arbeta, träna och leva som vanligt. Även denna spruta fick jag hjälp att ta på vårdcentralen.

Jag slutade med behandlingen när vi försökte få barn på naturlig väg, men påbörjade en ny när vi ställdes i kö till ivf. Eftersom denna behandling var så mycket kortare hann värken inte minskas så mycket, men den blev lindrigare efter ca två månader.

Biverkningar: Vallningar som blev mycket mildare ju längre behandlingen pågick, humörsvängningar, trötthet, minskad aptit, torra slemhinnor och minskad sexlust.

Hur länge behandlingen hade verkan: Efter den första behandlingen gick jag obehandlad. Värken kom tillbaka ganska omgående och första mensen kom efter en och en halv månad. Därefter stegrade smärtan snabbt. 

Den andra behandlingen överlappades med Suprecur som var en del i ivf-behandlingen.

Övrigt: Zoladex är ett implantat stort som ett riskorn. Nålen som behövs för att spruta in implantatet under huden är gigantisk (följ inte länken om du inte gillar nålar...). Min reaktion när jag såg nålen första gången var "Åh, jävlar!". Jag satte alltid ett Emlaplåster på huden innan injektionen, för sprutan gör ont att få. Fördelen är att alla andra sprutor och nålar blir en fjutt i rymden i jämförelse.

Suprecur 

Nässpray som tas tre gånger per dag.

Behandlingens längd: ca 1 månad, varav två veckor överlappande med Zoladex.

När själva ivf-behandlingen startade började jag med Suprecur. Eftersom dosen är korttidsverkande är det lättare att kontrollera nedregleringen under ivf-behandlingen.

Biverkningar: Kraftiga vallningar, kraftiga humörsvängningar, en enorm trötthet, minskad aptit, torra slemhinnor och minskad sexlust. Denna behandling hade de kraftigaste biverkningarna. Min egen teori är att det beror på att behandlingarna överlappade varandra och på så sätt hade "dubbel" verkan. Värken blev däremot mycket lugnare av det.

Nästa behandling

Läkemedlet jag börjar med nu heter Synarela och är också en nässpray, men jag behöver bara ta den två gånger per dag. Behandlingen kommer inte att bli lång, en månad ungefär. I vanliga fall skulle jag inte nedregleras inför ett fryst återförande, det normala är att försöka göra det i en naturlig cykel. Jag nedregleras för att inte endometriosen ska förvärras. 

Jag vet inte hur jag kommer att må och jag vet inte hur nästa mens kommer att bli. Jag vågar inte utesluta att jag kommer få mer värk nu de första veckorna. Vi får se vad som händer. Jag tar i alla fall hellre det här, än att gå obehandlad och inte veta vad endon kan hitta på. Nu har den i alla fall något som motarbetar den.

Det jag vet med säkerhet är att GnRH-agonister är min räddande ängel. De hjälper mig och trots att behandlingen är tuff, så får jag mitt liv tillbaka. Tänk hur bra jag kommer att må när jag kommer in i klimakteriet på riktigt!


Vilken behandling har varit din räddning? Berätta gärna dina erfarenheter!

GnRH - min räddande ängel. Bild: Daniel St. Pierre/Free Digital Photos

Förresten, lyssnade ni på Dregens sommarprat i torsdags? Det var ett av de bästa programmen hittills i år. En av hans två röda trådar handlar om hans och hans frus ivf-resa.