Nästa gång

På mitt sjukhus ligger kvinnoavdelningen och BB på samma plan. En korridor skiljer avdelningarna åt. För någon som kämpar för att bli gravid är det en åtråvärd korridor. På "andra sidan" ligger målet - en förlossning, en graviditet.

När jag blev utskriven första gången i höstas, sa barnmorskorna: "nästa gång vi ses, då ligger du på andra sidan." Samma sak sa de gången därpå. Och gången därpå.

Sedan oktober förra året har jag legat inne nio gånger. Nio gånger på fel sida.

Första gången jag fick kommentaren fylldes jag av förväntan. Ett tydligt mål att ligga på "andra sidan korridoren". Ju fler gånger jag legat inne, desto mer irriterad har jag blivit över kommentaren. Den leder inte till någon förbättring eller något konstruktivt. Den gör mig lite bitter - för "nästa gång" har hittills inte blivit sant.

Min läkare beskriver mig som en kämpe. Hon berömmer mig för att jag är så tapper. Men även hon tycker att jag går igenom för mycket.

Den här gången beror smärtan och vätskan på att mina äggstockar fortfarande är påverkade av överstimuleringen. Det är ingen ny överstimulering, men en effekt av den. Det är framför allt den fria vätskan i buken gör så förbenat ont. Smärtan kommer inte att gå över på ett par dagar, utan jag måste räkna med att ha ont i en till två veckor. Allt jag kan göra åt saken är att smärtlindra. Det kan jag lika bra göra hemma, så jag blev utskriven idag.

Med tiden har även barnmorskorna insett att "nästa gång", med största sannolikhet innebär att vi ses på "vanliga" sidan. Ingen av dem säger längre att vi ska ses på andra sidan korridoren, även om de så klart hoppas.

Idag sa de definitivt ingenting om nästa gång. "Nästa gång" blir troligen om två veckor, när min mens kommer. Och vi är alla smärtsamt medvetna om hur jag mår när jag har mens...