Jag prioriterar min hälsa

Jag är verkligen lyckligt lottad. Jag har ett antal nära vänner som, trots allt jag gått igenom, stått bi i vått och torrt. De vänner jag har lärde jag känna under studietiden och bland dem finns de bästa vänner man kan ha. Med dem kan jag vara mig själv hur ont eller trött jag än är. 

En av mina absolut närmaste vänner har nyligen fått en annan, kronisk diagnos efter många års problem. Hur tråkigt det än är att hon sjuk så är det samtidigt... en lättnad. Vi kan alltid relatera till varandra. Vi förstår varandras trötthet, smärta och motgångar. Det gör det så lätt, för vi behöver inte förklara oss för varandra utan det är total acceptans. 

Det gula bandet.
Bild: Hedwig/Efter endometrios

Att inte orka

Sen jag blev sjuk har jag faktiskt inte lärt känna någon ny vän, någon ny nära vän. Nya människor har jag lärt känna, men ingen bestående vän. Jag har alltid haft svårt att släppa in människor, inpå livet, och det har inte blivit lättare efter att jag blev sjuk. Rädslan att inte bli accepterad som jag är, är nog anledningen till att jag har svårt att skaffa nya vänner överhuvudtaget. Jag är rädd att visa mig svag.

Att leva med kronisk smärta är hårt arbete. Huvudet är ständigt ockuperat av smärtsignaler, kroppen är ständigt uttröttad av värk och mitt emellan ska jag få livet att fungera. Den extrema trötthet som kommer av allt det här är otroligt svår att beskriva. Det säger sig självt att jag har ett starkt reducerat antal skedar. På ett plan handlar det om prioriteringar. Jag prioriterar inte ett nytt socialt liv just nu - jag har helt enkelt inte orken.

Våga prioritera dig själv

Vilka prioriteringar som är viktigast är något som måste växa fram och är olika för olika personer (och måste så få vara). Vi måste utgå från våra liv och vår hälsa och inte vår sjukdom, däremot måste vi ta hänsyn till den. Vi måste ta hänsyn till att vi lever med vissa begränsningar, men inte låta dem styra oss.

Jag har kommit till insikt och ro att jag är i en period i mitt liv där andra saker är viktiga och att min hälsa är allra viktigast. Mina vänner förstår detta och de förstår att det finns tillfällen då jag inte har ork att vara social. Alla personer med en vän som har endometrios, eller någon annan sjukdom, får tidigt lära sig detta.

Alla stannar inte kvar

I stunder av kris eller sorg uppenbaras våra verkliga vänner - vissa försvinner och andra ställer upp. Det enda råd jag kan ge är att ta vara på de som ställer upp! Det bästa du kan göra är att förklara hur du mår, hur många skedar du har och hur att lycklig du är att få spendera några skedar på just den personen.