Det finns mer i livet än endometrios

Hur är det möjligt att vara positiv med så mycket värk och med en så jobbig sjukdom? Det är en fråga som jag ofta frågar mig själv. Samtidigt är det något jag alltid eftersträvar. 

Hittills har jag pratat om tunga ämnen som värken, tröttheten och det svåra i att inte se sjuk ut. Det är lätt att bara se det negativa, att helt enkelt ge upp och till slut låta sjukdomen ta över. Jag har "provat" det och tro mig - det mår ingen bra av. 

Tankens makt är stor. Bild: BrainyQuote

Hur jag försöker klara av det

För två år sedan kom jag in i en depression. Ett resultat av en hormonbehandling jag inte klarade av och en lång period med stark smärta. Det fick mig att inse hur snabbt det kan gå utför och hur viktigt det är att kämpa mot de känslorna. 

Jag har svårt att visa mig svag. Anledningen till det beror allt som oftast på reaktionen från omgivningen. När jag berättar om min sjukdom och när jag visar att jag har ont får jag ofta samma reaktion - medlidande. De tycker synd om mig och jag har väldigt svårt att hantera det. På ett sätt känns det som att jag förväntas tycka synd om mig själv också. 

Om de istället ser allt jag klarar eller frågar hur de kan hjälpa mig, kan jag visa att jag faktiskt gör allt för att inte hamna i självömkan.

Endometrios är alltid närvarande, både fysiskt och psykiskt. Jag måste dagligen ta hänsyn till hur stark värken är, hur tröttheten påverkar mig, hur mycket energi jag har, vilka biverkningar jag brottas med och alltid väga för- och nackdelar med vad jag gör. Detta gör att jag tvingas till två saker: att leva i nuet och att ständigt arbeta med hur jag väljer att se min situation. 

Endometrios innebär inte slutet 

Jag väljer att se det positiva, istället för att fokusera på begränsningarna. Att drabbas av en kronisk sjukdom är inte lätt men samtidigt har det gett mig ovärderliga erfarenheter. Jag har lärt mig att prioritera min hälsa först och främst - jag kan inte pressa min kropp utan måste äta, sova och träna rätt. 

Ibland tvingas jag sakta ned och lyssna på kroppen, vilket har lärt mig att inte ta min hälsa för givet. Jag uppskattar verkligen de dagar jag mår bättre, något jag inte ens tänkte på innan jag fick endometrios.

Vi måste försöka att ha en positiv inställning och ta varje dag som den kommer. Det är ett steg mot att sjukdomen inte ska få definiera vilka vi är. Vi kanske inte har samma möjlighet att vara lika impulsiva och energiska som friska personer, men det betyder inte att vi inte kan vara det utifrån våra egna förutsättningar. Samtidigt blir små problem oviktiga för vi vet vad som verkligen betyder något. Vi har, endometrios till trots, möjlighet att leva ett rikare liv. 

Att hela tiden lära sig något nytt 

Sanningen är att jag inte skulle vara där jag är idag, utan att ha gått igenom allt som jag gjort. Endometrios har förändrat mig - ofta till det bättre. Jag har lärt mig saker om mig själv och livet som många andra lär sig mycket senare (om än alls) i livet. 

Att se det positiva kommer inte av sig självt och är inte alltid den lättaste vägen men det är väl värt arbetet. Allt arbete jag lagt ner på att förändra mitt tankesätt fick jag betalt för i höstas. Trots att jag gick igenom min tuffaste smärtperiod hittills, kunde jag ändå hantera smärtan på ett positivt sätt. Jag lärde mig att endometrios styr inte våra liv - våra tankar styr våra liv.