Symtom på vad?

Det är något speciellt med ivf-gemenskapen på nätet. Alla vi som kämpar, utsätter våra kroppar för jobbiga horomonbehandlingar, vi som räkar dagar av alla de slag till oändlighet. Cykeldagar, ägglossningsdagar, spraydagar, sprutdagar, ruvardagar, testdagar.

Vi sitter alla i samma slags båt, även om den kan se olika ut. Vi möter olika vindbyar i samma storm. Inte sällan är vi flera stycken som har samma avresedag - men hur lång vår resa blir är det ingen som vet på förhand. 

Vi vet precis vad alla går igenom. 

Vi är flera stycken som ruvar nu. Vi letar symtom, skriver mer eller mindre utförligt om dem och hoppas alla att just de här symtomen är de som leder till ett plus på stickan.

Jag googlar inte men jag läser. Läser om er andra, om ni känner som jag. Är mina symtom den där (ö)kända mensvärken som inte är mensvärk? Jag har undvikit att sätta allt det här på pränt men nu - på ruvardag 9 - är det dags, för jag känner bara en sak.

Endometriosen.

Det enda som känns annorlunda är värken i buken och jag vet inte vad jag ska läsa in i den. Den känns som mellan-ägglossning-och-mens-värk, endostyle. 

Jag har sylvassa knivar som skär genom min livmoder. Livmodern i sig är fylld med rostig småspik, som i sin tur sticker hål på livmodern varje gång den krampar, så att den ser ut som en rostig spikklubba. 

Det känns precis som innan mens. Och jag ber, högt och lågt, att det här inte ska leda till mens. För om det blir mens bildas en giftig, brinnande hinna på knivarna och spikarna, som sätter eld på hela buken och då hamnar jag på sjukhus igen.

Jag sitter och försöker prata förstånd med mig själv. Försöker lista ut alla möjliga orsaker till att värken känns så här igen:

• Embryot har fäst och har börjat växa inne i livmoderslemhinnan. Livmodern gör ont för att den växer.
• Graviditetshormon har börjat utsöndras och livmodern reagerar på hormonförändringen.
• Endometriosen reagerar på graviditetshormonet. Endo kan göra mer ont i början av en graviditet.
• Livmodern reagerar på Lutinuset och det är därför den krampar (och min livmoder kan bara krampa endostyle - den vet inget annat sätt).
• Embryot har inte alls fäst. Kroppen gör sig redo för mens.
• Endometriosen har vaknat till liv på riktigt. GnRH-behandlingen är slut och endon har haft östrogenparty i fyra veckor.
• Embryot har fäst och det är så här det kommer kännas i nio månader.

Jag hoppas att det är första punkten som stämmer. Blundar hårt och önskar ännu hårdare att värken är positiv.

Varje ilsket hugg skrämmer mig. Endometriossmärtor är skrämmande. De tar över både mig och min kropp när de är som värst. Jag kan hantera dem, men det betyder inte att de blir lättare. Det betyder bara att jag kan hantera dem.

Jag har testdag 23 februri - tre veckor efter fet. Jag kommer med största sannorlikhet tjuvtesta på måndag (två veckor efter fet), beroende på hur jag mår.

Tills dess raderar jag listan från mitt medvetande. Tar dag för dag, hugg för hugg. Tänker på pricken där inne och inser att om det nu kommer göra så här ont i nio månader, så är det värt det. 

Alla gånger om.