måndag 23 februari 2015

Den officiella testdagen

Jag vet att ni är många som undrat hur det gått. Om vi tjuvtestade och hur svaret blev. Positivt? Negativt?

Ja, vi tjuvtestade för en vecka sedan.

Både jag och min man kände att vi behövde smälta svaret, innan vi gick ut med det. Så vi kom överens om att inte säga något förrän idag - på den officiella testdagen.

Det blev ett plus! 

För första gången någonsin fick vi ett positivt graviditetstest! Ett otvetydigt, starkt plus.

Chocken går inte att beskriva. Jag tog testet och var mer eller mindre övertygad om att det skulle vara negativt. Jag hade inte känt någonting, förutom endometriossmärtorna. Det kändes precis som när mensen är på väg. Men där var det. Ett blått plus.

Och så nästa tanke: Pricken lever! I min livmoder! Helt overkligt.

Under veckan som gått har jag fått lite fler graviditetssymtom. Smärtorna i buken finns kvar. Brösten har börjat ömma och spänna (växa?). Jag måste kissa oftare. Jag har inte mått illa, bara känt ett "obehag" efter jag ätit. Däremot har jag fått ökad aptit. Jag har alltid varit liten och späd och haft svårt att gå upp i vikt. Så jag äter av all hjärtans lust. Några extra kilon är bara bra.

Det har varit en härlig, lycklig bubbla vi levt i. Gjord av rosa fluff.

Men den är skör. Det insåg vi igår.

När jag gick upp för att ta mina morgonhoromer igår morse, insåg jag att jag hade glömt att ta Lutinus kvällen innan. Hjärtat stannade och den rosa bubblan sprack som en såpbubbla. Inte blev det bättre av att brösten slutat ömma.

Bipacksedeln gav inte mycket till svar. "Ta dosen så snart du kommer ihåg det och fortsätt därefter som tidigare. Ta inte dubbel dos för att kompensera för glömd dos." Jag kom ju på det när jag tog morgondosen, så att ta kvällsdosen då hade ju inneburit att jag skulle ta dubbeldos. Vilket jag uppenbarligen inte skulle göra.

Efter en halvtimmes paniksökande på Google (nä, det var inte en bra idé; rekommenderas inte) samlade jag tankarna och ringde 1177. Sköterskan var underbar och ringde gynjouren på det sjukhus där vi gör ivf:en. Efter fem minuter ringde hon tillbaka med beskedet: "Det är lugnt, men ta tabletten nu".

Resten av dagen tillbringade jag i en helt annan typ av bubbla. En mörk, ledsen bubbla med massa jobbiga tankar.

Idag var det så dags för den officiella testdagen. Jag var precis lika nervös som förra måndagen. För ett negativt test. För ett svagare test.

Efter tre långa minuter fick vi ytterligare ett plus! Ett starkare plus!

Jag är gravid!

Äntligen får jag säga de orden: jag är gravid! Och pricken lever!

Jag fick ringa vår ivf-klinik och meddela om ett positivt resultat. Boka in ultraljud på mitt hemsjukhus om tre veckor. Jag berättade också om helgen och fick lugnande besked. Det är ingen fara om en tablett blir sen. Lutinusen är till för att bibehålla livmoderslemhinnan tjock och den krymper inte på en tablett. Då lättade mitt tryck över bröstet på riktigt.

Jag har verkligen försökt att ta dag för dag under den här resan. Det blev så mycket, mycket svårare efter pluset på stickan. 

Plötsligt far tankarna iväg all världens väg om graviditet, förlossning, barn, kläder, ultraljud, barnvagnar, att få vara gravid samtidigt som våra närmaste vänner, vad som händer om handen fortfarande inte fungerar när barnet kommer, om allt dåligt som kan hända och allt - allt - däremellan. Jag antar att det är naturligt.

Men jag tänker njuta. För första gången någonsin är jag gravid!

Positivt graviditetstest tre veckor efter fet
Jag är gravid! Bild: Hedwig

27 kommentarer:

  1. Vilken fantastisk nyhet! Jag är så glad för er skull. Ett stort grattis!!! :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Libra! Har inte riktigt förstått det själv än :-) Nu ska jag ta dag för dag och vara i nuet.

      Hoppas att du får bukt med dina smärtor och att du blir utredd ordentligt för vad det är. Tänker mycket på dig!

      Kram
      / Hedwig

      Radera
  2. Åh!!!! ❤ ❤ Helt fantastiskt roligt! 😊Är så himla glad för er skull! Stor grattiskram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!! Jag kände så igen mig i ditt senaste inlägg. Det kunde nästan varit jag. Jag håller tummarna att du ska få ett lika fint resultat!
      Massor av kramar till dig!
      Kram
      /Hedwig

      Radera
  3. Stort grattis! :) Vad glad jag blir! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Håller tummarna för att ert nästa försök (när du har ork) går vägen. Ni (vi alla) är värda det! Tänker på er <3
      Kram
      / Hedwig

      Radera
  4. Men herre gud!! grattis, jag kände de på mig :))
    Vilken tur å lättnad ni har haft som har fått ett plus på andra försöket.
    Jag blir så glad för er skull. Du ger oss andra endometrios sjuka personer hopp.
    Jag vet att det är nu rädslan kommer. Du får ta en dag i taget , du får gärna skriva vilka mediciner du tog denna gång. / S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var nedreglerad med Zoladex i ca sex månader och sedan stimulerade jag "bara" med Femanest och Lutinus eftersom det var ett frysförsök. Jag tror jag skrev om det i ett inlägg i januari (Känslosamma mediciner).

      Jag vet att de allra flesta med endometrios får de barn de vill ha, men när man är mitt upp i att försöka få barn känns hoppet långt borta. Det här ger hopp för mig själv också :-)

      Tack för din fina kommentar!

      Kram
      / Hedwig

      Radera
  5. Grattis, så underbart att höra! Hur många försök har ni gjort? Önskar er all lycka till! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Vårt första ivf-försök i våras ledde till totalfrys pgaöverstimulering. Det här är vårt första frysförsök.

      Kram
      / Hedwig

      Radera
  6. Grattis till er båda =) Så himla roligt att läsa
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, så mycket! Ni kommer att komma hit också. Även om det känns tufft nu, så kommer det bli bättre.

      Kram
      / Hedwig

      Radera
    2. Tack fina du, jag hoppas verkligen att du får rätt =)
      Kram

      Radera
  7. Stort grattis! Så otroligt härligt med ett plus!
    Bara njut, försök att sätta oron åt sidan (helt omöjligt egentligen), för från och med nu kommer du oroa dig för barnet oavsett om hen är 4 månader, 4 år eller 40 år. Det är livet som mamma :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Det var nog dagens sannaste kommentar? Hoppas att slutet av din graviditet går fort! :-)
      Kram
      / Hedwig

      Radera
  8. Du ger oss endosjuka hopp!!!!! Stort grattis till plusset!! Min läkare vill nedreglera mig en längre tid med synarela. Här du testat den? Hur kommer det sig att du gick på just zoladex? Har aldrig hört talas om den förut. Fick du biverkningar? Mår kasst psykiskt av synarelan så jag kanske kan be om zoladex istället. Grattis igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Jag hade Synarel (samma som Synarela) några veckor i somras. Jag skulle egentligen bara göra en kort nedreglering, men jag mådde så dåligt efter överstimuleringen att jag bad om ett längre uppehåll. Anledningen till att jag ville ha Zoladex var att jag haft den förut och mått ok på den. Nässprayerna (Synarel och Suprecur) fick jag ganska mycket biverkningar av, mest humörsvängningarna.

      Det som är fördelen med sprayerna är att du kan avbryta behandlingen snabbt. Sprutorna (Zoladex, Enanton etc) verkar i fyra veckor.

      Vilken GnRH-agonist som funkar bäst är *otroligt* individuellt. Det som funkar för mig behöver definitivt inte funka för en annan. Många har stora problem med de här behandlingarna.

      Om du har ett läkemedel som du inte klarar av måste du ta upp det med din läkare. Det kan inte jag ge råd om. Som sagt, det finns olika GnRH-agonister med olika verksamma ämnen. För mig har alla hormonbehandlingar varit trail and error innan jag hittade det som funkade för mig. (Jag skrev ett inlägg om det här i somras, kolla det)

      Det går egentligen inte att lyssna på andra i det här, utan du måste själv känna vad din kropp och ditt psyke klarar av.

      Hoppas att det löser sig för dig!

      Kram
      / Hedwig

      Radera
  9. Åh vad fantastiska nyheter Hedwig!! Jag är så glad för er skull. Grattis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket, Charlotte! <3

      Kram
      / Hedwig

      Radera
  10. Tårarna bara rinner ner från mina kinder!! Jag är så glad att någon med den här sjukdomen äntligen får en glad nyhet!! Grattis grattis grattis! Många kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack så mycket! Gråter av din fina kommentar. Nu ska vi hålla tummar och tår att du får ett lika fint resultat :-)
      Kram
      / Hedwig

      Radera
  11. Åh vad fantastiskt roligt, stort grattis och hoppas du får en fin graviditet som du vågar njuta av! Heja heja!

    SvaraRadera
  12. Så otroligt fantastiskt!! Glädjetårar och glädjetjut!!

    SvaraRadera
  13. Stort grattis till dig och din sambo! Jag läste din sammanfattning om vad du genomgått bara för att komma till din första insättning. Du måste vara stark som orkar allt detta.
    När jag plussade för två veckor sen drygt så snurrade tankarna på samma sätt och gör det fortfarande stundtals. Jag tror det är fullt naturligt, det här är ju något vi kämpat för länge och en av de viktigaste händelserna i livet (att förhoppningsvis bli föräldrar).
    Jag önskar dig all lycka till och hoppas att allt går bra! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ju det. Och vi har ju alla kämpat på olika sätt. Vi är alla starkare än vad vi tror.
      Jag kommer följa din resa med stort intresse också!
      Kram
      / Hedwig

      Radera

Tycker du att inlägget var intressant? Lämna en kommentar (men håll god ton) eller dela det med andra.

Om du inte vill skriva en kommentar kan du skicka ett meddelande istället. Använd formuläret längst ner på sidan eller skicka ett mail till efter.endometrios@gmail.com