Jag är fri!

Åh, vad jag har längtat efter den här dagen. Efter fyra och en halv vecka var det äntligen dags att ta av gipset!

Vet ni hur en hand ser ut efter drygt fyra veckor i gips?

Skrynklig. Torr. Blek. Smal.

Huden såg gammal och vit ut och inte blev intrycket bättre av papperstorra, avskavda hudflagor. Och handleden var smal. Jättesmal. Jag har smala handleder i vanliga fall, men nu har alla muskler tynat bort och kvar är bara ben. Nä, inte riktigt så illa - men nästan.

Nu har gipset ersatts av ett tubbandage som ger lite stadga i handen. Mina handövningar har utökats och nu har jag fyra veckors rehabtid att se fram emot. Handen är mest stel och svag, men redan nu ikväll kan jag röra den lite, lite mer.

Jag kan skriva hyggligt med båda händerna på tangentbordet och plötsligt fungerar hjärnverksamheten igen. Är det något jag har lärt mig av det här (förutom att gå med broddar) är det att jag tänker med höger hand. Hjärnan har med andra ord också varit gipsad i fyra veckor.

Det går i alla fall fort att vänja sig av vid gips och jag kommer inte - inte - att sakna det.

Smal handled... Bild: Hedwig