måndag 16 februari 2015

När tummen inte fungerar

Idag har jag och min handled varit på nya äventyr. Min nyvunna frihet visade sig bli ganska kortvarig.

Under helgen har tummen gjort ordentligt ont. Det har känts som om senan till tummen varit gjord av taggtråd. I vissa lägen har det känts som om en stöt gått från tummen upp till armbågen. Jag insåg redan i lördags att det här inte är rätt. Det är inte vanlig stelhet. Nåt är fel.

Så idag tog jag på eget initiativ kontakt med handrehab, för jag orkar inte ha ont på ett nytt ställe.

Det visade sig att jag har en inflammation i tummens sträcksena. Svullnaden trycker på senan och därför gör det ont. Antagligen beror det på att har gipset legat och tryckt på senan. "Ett moment 22", som handterapeuten uttryckte det, eftersom de var tvungna att gipsa över brottet.

Ordinationen nu är att vara snäll mot handen. Jag ska göra mina övningar, men inte så att det gör ont, och sedan kyla handleden med trolldeg. Ja, ni läste rätt - trolldeg. Jag fick en klump av handterapin i en plastpåse som legat i kylen. Fungerar som en varmare kylklamp och otroligt skönt på min onda tumme.
 
I övrigt ska jag avlasta handleden och inte irritera inflammationen genom att röra handen åt fel håll. Min handled (men framför allt min tumme!) är med andra ord fixerad igen, i ett stödbandage med skenor.

Handledsortos
Nytt bandage, ny färg. Bild: Hedwig

Nästan som att vara gipsad igen, fast med lite större rörlighet. Största skillnaden är att jag faktiskt kan ta av den.

Nu ska vi testa hur vila påverkar svullnaden några veckor. Om det inte hjälper ska jag få remiss till en läkare som sprutar in kortison i senfacket där svullnaden sitter.

Jag har inte gråtit en tår över min brutna handled - fram till att tummen började göra ont i helgen. Jag vet att ben läker. Av erfarenhet vet jag också att senor och leder är en helt annan sak, som kan ta mycket längre tid. Orken finns liksom inte för det här.

Någon högre makt har tydligen bestämt sig för att jag ska lära mig min läxa ordentligt. Ta dag för dag, steg för steg och inte ta ut något i förskott.

10 kommentarer:

  1. Usch vad drygt! Hoppas det blir bättre snart.
    Kram

    SvaraRadera
  2. kroppen gör allt för att förvilla dina tankar :-)
    En stor upplyftande kram. Väntar med spänning på nästa blogginlägg, tack för en välskriven blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad glad jag blev av din kommentar! Tack!
      Kram
      / Hedwig

      Radera
  3. Hur går det för dig.... är inne och spanar efter nya inlägg. Tänker på dig! KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går bra! Har bara behövt en paus.
      Kram
      /Hedwig

      Radera
  4. Men hallåå!!!
    Hur går det för dig :)) har du inte fått någon blödning alls? Så har det säkert gått vägen , har ju gått lång tid nu för dig :)). Håller tummen!! / S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det har det inte (peppar, peppar, ta i trä). Vi behövde bara en paus.
      Kram
      /Hedwig

      Radera
  5. Hej Hedvig, juat hittat till din blogg. Har själv endo och kämpar med att inte "vara sjuk". Vilken kämpe du är! Håller tummar och tår att allt går bra för dig, kram Pia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      Kul att du hittat hit! Och tack för din fina kommentar!

      Ja, det är en evig balansgång att leva med endometrios. Och den mesta tiden går åt till att försöka leva ett normalt liv, trots att man hela tiden blir påmind om att man är sjuk.. Vi är alla kämpar på våra egna sätt.

      Kram
      /Hedwig

      Radera

Tycker du att inlägget var intressant? Lämna en kommentar (men håll god ton) eller dela det med andra.

Om du inte vill skriva en kommentar kan du skicka ett meddelande istället. Använd formuläret längst ner på sidan eller skicka ett mail till efter.endometrios@gmail.com