Ett gott liv med endometrios - går det?

Det går inte att beskriva lättnaden som sköljde över mig när jag fick min diagnos. Det normala för mig var att vara hemma vid mens, ta receptbelagda värktabletter och ha skärande smärtor vid mens. Däremot funderade jag på vad mina vänner berättade, att deras mens blev lättare och lättare för varje år. Det upplevde inte jag, snarare tvärtom. 

Efter min diagnos började jag lusläsa internet - vetgirig som jag är - och sakta men säkert började bitarna att falla på plats. Det var inte normalt. Det var endometrios.

Hopp om ett got liv med endometrios.
Bild: Stuart Miles/FreeDigitalPhotos.net

Vad är normalt?

Jag fick diagnosen för tre och ett halvt år sedan, efter många år av jobbiga menssmärtor. Jag hade trots det inte sökt vård för mensen. När jag väl sökte vård var det för akuta buksmärtor och jag hade ingen tanke på att det kunde vara gynekologiskt.  

Varför? 

För det första hade jag ont mitt i en menscykel och för det andra så var det ju normalt att ha ont vid mens - det sa ju alla.

Efter diagnosen började jag omvärdera min mens. Hur länge hade jag behövt vara hemma från skolan på grund av mens? När var det jag fick receptbelagda värktabletter för mensvärken? När var det de slutade fungera? Jag hade haft problem sen jag gick i gymnasiet och eskalerande problem från det att jag fyllde 20 år. 

År av värk som jag trodde var helt normalt.

Ett gott liv

Det går att leva ett gott liv med endometrios, trots smärta och andra symtom. För att lyckas med det behövs kunskap om sjukdomen, kunskap om hur man hanterar den, en gnutta humor och lite jävlar anamma. Att leva med en kronisk sjukdom är inte lätt. Det tar tid att acceptera.

Under de år som gått sen jag fick min diagnos har det gått upp och ner och jag har ställts på prov för att lära mig att hantera min sjukdom. Jag är på intet sätt klar eller någon expert men jag har hunnit gå igenom en hel del. 

Just nu står dessutom jag och min man inför en ny utmaning, för vi ska ta våra första stapplande steg in i ivf-världen.

Att våga prata öppet om det

Vi med endometrios är inte ensamma, även om det känns som vi är det. När jag började lusläsa internet beundrade jag de kvinnor som öppet bloggade om sin sjukdom och tanken föddes redan då om att ta klivet ut i cybervärlden, men jag vågade inte. 

Jag vet fortfarande inte om jag vågar, så därför kommer jag att vara anonym. Främst gentemot de runt omkring mig men även för min egen skull - att jag ska våga vara så öppen som jag vill vara. Utifrån mina erfarenheter vill jag försöka ge min bild av hur det är att leva med endometrios och visa att det går.

Till sist vill jag bara vara tydlig med en sak: jag är ingen läkare och det här är ingen medicinsk blogg. Allt jag skriver om är utifrån mina egna erfarenheter eller sådant jag läst mig till. Prata alltid med din läkare angående behandlingar eller andra frågor du har om din hälsa. 

I den här bloggen kommer jag att ge min bild av hur det är att leva med endometrios, att ge tips på hur vi drabbade kan klara vardagen och göra vad jag kan för att sprida kunskap.