Ibland finns det inget jag vill mer än att vara normal. Som alla andra. Ingen endometrios, ingen smärta, ingen trötthet – bara ork till att vara jag. Mitt gamla jag, som hade kraft och energi. Som inte räddes att ta sig an utmaningar och visa fram fötterna.
Tyvärr går det inte att vrida tillbaka tiden och jag kan inte ändra att jag har endometrios. Viljan i att vara normal bottnar i minnet av mitt friska jag, mitt normala jag, och allt jag kunde göra då.
