onsdag 4 november 2015

Ruvare för tredje gången

Idag är jag på ruvardag 7. Det är en vecka sedan vi var på vår ivf-klinik och gjorde en ny frysåterföring, den tredje i ordningen. Den här gången är det en knopp jag har i livmodern. Embryot (det finaste för dagen, sa embryologen!) hade börjat kläckas och en knopp av celler hade börjat titta ut. Läkarens kommentar var: "Det här embryot vill inget annat än att fästa!".

Det känns mycket bättre än förra ruvningen och jag vågar faktiskt hoppas. Lite grand. Alla "symtom" jag känner försöker jag vända till något positivt: det är bra värk, det är bra hugg, det är bra trötthet. Ett slags mantra som vänder alla mina katastroftankar till något positivt, som kan hjälpa den lilla knoppen i magen.

I övrigt var den här återföringen den bästa. Jag fick en pcb (livmoderhalsbedövning) och den gjorde stor skillnad. De tidigare återföringarna har gjort ordentligt ont, både när de fört in katetern och efteråt. Jag har fått kramper och hugg och smärtan har peakat under resan hem från kliniken. Jag får endometriossmärtor av ett vanligt vaginalt ultraljud, då de inte ens är långt inne i slidan med staven. Jag får definitivt endometriossmärtor av gynundersökningar, då de trycker upp mot livmodertappen. Ni kan ju förstå hur ont jag får av en återföring.

Dessutom har läkarna alltid haft svårt att få in katetern. Det har ofta behövts flera försök, en hel del lirkande och en massa stök och bök runt min stackars ömma livmodertapp. Varför det är så här fick jag reda på den här gången.

Vi hade en ny läkare som tog sig tid att titta på ultraljudsbilderna. Det visade sig att min livmodertapp är formad som en "trapp". Halvvägs in böjer sig den mer än 45 grader innan den vinklas ut igen och går in i livmodern, som ett trappsteg. När läkarna har försökt att föra in katetern så har det tagit fysiskt stopp (det har känts kan jag lova!). Med hjälp av ultraljudet kunde hon till slut ta sig förbi trappen och in i livmodern. Pust!

Jag säger bara en sak: tack och lov för pcb:n! Utan den hade det här gjort för jävla ont - och det är ju så ont det har gjort, de tidigare gångerna. Jag fick i alla fall beröm för min fina andning och att jag ens stod ut. Läkaren lovade också att om vi behöver göra det här fler gånger (och nu hoppas vi på att vi inte kommer behöva det!) så ska jag få starkare smärtlindring i armen. Tack!, säger jag bara. Jag hade visserligen tagit en Citodon innan, och tog en till efteråt, men lite hjälp på vägen kan aldrig skada.

Så till slut låg vår lilla knopp på plats i min livmoder. 

Jag hade turen att kunna ta det lugnt de första fyra dagarna under ruvningen, vilket inte bara var skönt för själva ruvningen utan också för värken. Jag har fortfarande mer ont än innan återföringen och nu vet jag inte om det beror på själva återföringen, endometriosen eller att livmodern håller på att anpassa sig för det inbäddade embryot. Jag försöker verkligen tänka så positivt jag kan. 

Jag vill känna att det finns hopp, för att ruva är det mest mentalt påfrestande jag någonsin varit med om. Hopp, förtvivlan och överanalyserande blandat i en enda sörja av ångestkänslor. Jag tror ni som någon gång ruvat kan skriva under på det. Idag är det 14 dagar tills graviditetstestet. Och är det något som är ångestladdat så är det det

Min livlina är mina mantran. Det är bra värk, det är bra hugg, det är bra trötthet.

15 kommentarer:

  1. Önskar dig lycka till med ruvningen! Håller tummarna för att du ska få ett plus. kram Genus Longing

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vad du är snäll. Du har ett så varmt hjärta. Jag grät när jag läste om ert senaste försök. Du ska veta att jag tänker på er, öven fast jag själv inte är så aktiv i bloggsfären just nu.

      Kram
      /Hedwig

      Radera
  2. Åh så roligt att ni har satt in ett embryo ❤️ Hur gammalt var embryot? Vi satte in ett 6-dagars och redan på ruvardag 5 fick jag "gravid" på Stickan, jag upplever det som en omöjlighet att vänta de där 14 dagarna 😌..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det var ett femdagars, men OM jag minns rätt var det något eller några som odlades längre (1 1/2 år sedan). Jag glömde att fråga hur gammalt embryot var, men eftersom det var på väg ut är det inte omöjligt att det var ett som fått odlats längre.

      Vad kul att ni kunde se resultat så pass tidigt. Jag skulle aldrig våga testa så tidigt, men det är jag ;-)

      Kram
      / Hedwig

      Radera
  3. Kul och se dig här i bloggosfären igen! :)
    Låter som ett toppenembryo!
    Håller tummarna så för er! :)
    Kram!!

    SvaraRadera
  4. Skönt att du fick svar på varför det gjort så ont! Den lilla blastocyst som blev vår älskade son fick samma beskrivning som ert :) heja heja!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, det låter som goda nyheter! Allt positivt försöker jag ta till mig. Jag är så bra på katastroftankar annars...
      Kram
      / Hedwig

      Radera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  6. Håller alla tummar och tår och skickar en massa hoppfulla tankar!

    SvaraRadera
  7. :-) Det behöver jag och knoppen!
    Kram
    / Hedwig

    SvaraRadera
  8. Hej Hedwig!
    Hur går det med din ruvning,hur känns det?
    Jag följer din blogg sen en tid tillbaka.har du gjort nåt tjyvtest?
    Kram karin

    SvaraRadera
  9. Nej, jag har inte vågat tjuvtesta... Vi får se om vi gör det den här omgången.

    Annars håller endon mig sysselsatt. Igår var jag sängliggande hela dagen av smärtan. Jag vågar inte tänka på om det är bra eller dåligt. Jag överanalyserar alla symtom, så jag försöker att inte tänka på dem.

    Kram
    / Hedwig

    SvaraRadera
  10. Hej!
    Jag har följt dig sen jag fick min diagnos i våras och jag är själv på väg mot ivf resan nu. Jag är så tacksam för att du skriver din historia här, det betyder mycket för mig. Jag hoppas verkligen det går vägen för er nu!!

    SvaraRadera
  11. Tack, för din fina kommentar. Jag hoppas allt går bra för er också!
    Kram
    /Hedwig

    SvaraRadera

Tycker du att inlägget var intressant? Lämna en kommentar (men håll god ton) eller dela det med andra.

Om du inte vill skriva en kommentar kan du skicka ett meddelande istället. Använd formuläret längst ner på sidan eller skicka ett mail till efter.endometrios@gmail.com